torsdag 29 januari 2009

När är det dags?

Idag var jag på MVC igen. Magen tog ett skutt på SF-kurvan. Barnmorskan ska höra med Östra om de tycker att vi ska göra en viktuppskattning. Men hon var tveksam till om det skulle bli något med det. Vår barnmorska är jättebra, jag gillar henne verkligen. Vi pratade om förlossning och smärtlindring. Jag tycker att det finns någon tråkig nackdel med alla alternativ. Antingen påverkas barnet eller så förlängs förlossningen. Nåja, jag tar det när jag är där.

När jag var klar på MVC kom mamma och pappa på besök. Vi tog först en fika och sedan fick jag hjälp handla på ICA. Pappa åkte till Sjöfartsmuseet när jag och mamma grejade här hemma.

Jag vill verkligen att det ska dra igång så snart som möjligt nu, innan bebisen hinner bli ännu större. Så fort jag tror mig känna något blir jag skraj och tankarna byts direkt; Nej, nej inte än. Stopp och belägg. Jag är inte redo. Imorgon eller nästa vecka kanske inte är så tokigt...

onsdag 28 januari 2009

Smärtlindringsfunderingar

Jag har hela tiden haft inställningen att jag ska ta den bedövning som finns om jag tycker att det behövs. Inga hjältedåd här inte! Men jag börjar bli lite tveksam till epiduralen. Jag tycker att det är obehagligt att man ska in i ryggraden och greja. Vi får se när vi väl är där.

När vi gjorde äggutplock fick jag morfin. Det gillade jag. Kan mycket väl tänka mig det igen. Ska läsa på om det finns några nackdelar med det. Kanske kan bäckenbottenbedövning vara något? Jag följer Jennys råd och litar på personalen. Och Fredric. Jag känner mig säker på att han tänker som jag och känner av läget om inte jag kan göra det.

Jag var på biblioteket för några dagar sedan för att låna förlossningsböcker. Det är flera som har tipsat om det. Men jag hittade inga som jag fastnade för.

5 dagar kvar till take off.

tisdag 27 januari 2009

Vecka 40

Idag börjar sista veckan, vecka 40. Det känns inte alls som om det är något på gång. Jag antar att jag klassas som höggravid nu. Jag känner mig inte alls så groteskt stor, tills jag tittar mig i spegeln. Om jag gungar lite på knäna eller svänger på baken ser det otroligt löjligt ut, ungefär som de knäppa speglarna på Liseberg.

Om inget har hänt innan söndag ska vi tillsammans med alla andra CX-fans till Götas här i Majorna för att äta gott och titta på Eurosportsändningen från cykelcross-VM.

Nu är det dags att heja på handbollskillarna igen. Filmen vi hyrde i söndags, Righteous kill, var ungefär lika tråkig som Frankrike-matchen var dålig.

6 dagar kvar till avspark.

lördag 24 januari 2009

I ♥ Vinterstudion

Vilken tvsport-dag! Vinterstudion är bäst. En hel dag med längdskidor, skidskytte och lite alpint också. Men jag är inte så förtjust i Marie Svan som sidekick. Hon är säkert jättetrevlig, men tillför inte så mycket. Jag skulle vilja ha någon som kan berätta roliga anekdoter och mer fakta. Marie Svan säger mest samma sak om igen.

Dagens höjdpunkt var såklart Björn Ferrys seger.

Foto: Téléfoot










Som dagens efterätt såg jag fram emot en spännande match mellan Sverige och Frankrike i handbolls-VM. Men det har då inte börjat bra. Svenskarna verkar ju vettskrämda. Jag hoppas ändå på en supervändning i andra halvlek. Annars får vi plocka fram kvällens hyr-film: Righteous kill med Pacino och De Niro.

torsdag 22 januari 2009

Stor bebis?

Magen har varit stor under hela graviditeten. SF-måttet har legat på eller över den övre kurvan. Det var likadant idag när jag var på MVC. När barnmorskan kände på magen sade hon att det nog är en stor bebis. Då blev jag lite rädd. Vi har pratat om stora bebisar tidigare.

Barnmorskan sade att en förlossning med en stor bebis inte behöver vara besvärligare. Däremot är det vanligare att en bebis med breda axlar ställer till det. Gulp, jag var jättestor när jag föddes, och mina breda axlar satte stopp för fler vaginala förlossningar för mamma. Det var nära att de skulle knäcka nyckelbenet på mig.

Barnmorskan noterade att jag var en stor bebis med breda axlar i journalen till förlossningen. Jag var stor precis som lillasyster, lillsysters son, mamma och mammas bror. Vår bebis har att brås på. Usch, jag tänker verkligen inte gå över tiden. Nu blir det raska promenader varje dag framöver.

onsdag 21 januari 2009

Trött och känslig

Jag förstår inte hur jag kan vara så trött. Jag sover bra på natten (trots snarkande) och har tagit mig en tupplur på förmiddagen de sista dagarna. Ändå är jag helt slut nu. Dagens fixade har varit att ta en promenad till Mariaplan där jag handlade middagsmat och postade brev. Ett tag funderade jag på att gå lite längre, men lät bli. Det var nog lika bra det. När jag kom hem efter min halvtimmesutflykt värkte det rejält i ryggen, och jag var tvungen att vila igen.

Förutom tröttheten känner jag mig lite extra känslig. Jag är inte ledsen på något sätt, men lite gråtig. Imorgon kommer i alla fall mamma och pappa och hälsar på. Det ska bli trevligt. Vi ska in till stan för att göra de sista inköpen och kika på Polarn och Pyret-rean. Jag vill inte åka in till stan själv nu. Tänk om vattnet skulle gå? Vad gör jag då?

Zzzzznark, säg att det går över

Hjälp, jag har börjat snarka. Det startade för ett par månader sedan, och det går inte över. Jag förutsätter att det beror på graviditeten. Det måste gå över sedan. Eller? Det är ingen charmig snarkning (jag väcker mig själv). Fredric gick inte på att det var bebisen som lät.

12 dagar kvar till beräknad leverans.

tisdag 20 januari 2009

Ledig!

Föräldraledigheten är påbörjad. Idag är min andra lediga dag. Det är nog tur att jag gick hem nu. Jag är mycket tröttare än tidigare och kroppen värker. Det skulle passa bra om det drog igång i början på nästa vecka. Då hinner jag fixa det sista. Idag tänkte jag tvätta bebisens första kläder.

Idag går vi in i vecka 39. Det är ju otroligt. Knappt två veckor kvar till beräknat datum.

Jag gillar att det är så mycket bra sport på tv just nu. Tre av mina fyra favoriter bland tv-sporter sänds nu. Längdåkning, skidskytte och handboll. Men det går verkligen inflation i bragdbegreppet. Visst, jättekul och lite överraskande att handbollskillarna slog spanjorerna igår. Men inte var det någon bragd som GP's rubriker ropade ut. Då får de nog ta hem VM-guldet först.

torsdag 15 januari 2009

Tårtkalas

Nu är avtackningen på jobbet avklarad. Jag blev jättevarm när jag minglade runt bland alla och såg till att allt flöt på med tårtor och sittplatser. Många hade inte förstått att jag kanske inte kommer tillbaka dit. Efter föräldraledigheten blir det förmoligen ett uppdrag på ett annat företag. Det är jobbigt att säga tack och hej då. Jag blir lätt sentimental då.

Största samtalsämnet under tårtkalaset var min stora mage. -Är det tvillingar? -Jag gissar på tre!

Ganska många sa att jag skulle komma dit efteråt med lilla bebisen. Jag undrar om det är sådant man bara säger, eller om de verkligen vill att jag ska hälsa på. Inte så kul att gå runt bland folk som sitter klistrade vid datorn.

onsdag 14 januari 2009

19 dagar to go

Nedräkningen rullar på snabbt nu. Bara 19 dagar kvar. Imorse var vi på mvc för den vanliga kontrollen. Jag fortsätter på den övre kurvan. Bebisen ligger fortfarande med huvudet nedåt, men har inte fixerat sig ännu. Barnmorskan sade att promenerande kan få bebisen att flyttas nedåt. Det ska jag försöka med.

Detta är min sista vecka på jobbet, bara två dagar kvar. Imorgon ska jag bjuda på tårta. Jag gillar inte sådant. Avtackningar. Det blir lätt stelt och krystat. I huvudet snurrar tankarna på vad jag absolut måste få gjort och vad jag måste gå igenom med min ersättare. Det stressar mig. Men egentligen spelar det ju ingen roll. De klarar sig nog jättebra även utan mig. På måndag börjar jag föräldraledigheten och glömmer förhoppningsvis allt som har med jobb att göra.

måndag 12 januari 2009

Första föräldrautbildningsträffen

I morse var vi på vår första föräldrautbildning. För längesedan hade jag riktigt höga förväntningar på föräldrautbildningen. Nu har jag hunnit bli mer luttrad. Det stör mig att vi inte fick möjlighet att välja grupp som vi först skulle få. Nu var vi betydligt längre gångna är de övriga tre paren. Iof kul att (troligtvis) vara först ut. Men det känns väl sent med föräldrautbildningen nu. Jag undrar om vi hinner med alla träffar innan det drar igång.

Först var jag lite misstänktsam mot de övriga paren. De såg inte alls ut att vara precis som vi. Men det var faktiskt rätt trevligt, och jag ser fram emot nästa träff. Vi fick se en förlossningsfilm. Den påverkade mig väldigt. Det känns mycket mer verkligt och närmare med förlossning nu. På slutet när bebisarna kom ut fick jag kämpa rejält för att hålla tårar och hulkande borta. Jag kikade på de andra, men de verkade inte ha samma problem. Jag är nog rätt blödig när det väl gäller.

söndag 11 januari 2009

Overkligt

Vi planerar och fixar med allt praktiskt inför förlossningen. Men det är så svårt att ta in och förstå på riktigt. Ingen av oss har nog riktigt insett att en dag är det faktiskt dags att ge sig iväg. För att föda barn, på riktigt.

När Fredric ska iväg och cykla säger jag: -Du är väl beredd på att jag kan ringa om det drar igång nu? Och så skrattar vi. -Ha, ha.

torsdag 8 januari 2009

Mitt 2009

Det här ser jag fram emot och hoppas på under 2009:

Förlossningen drar igång under slutet av januari eller början av februari. Jag spricker inte eller knappt alls och förlossningen blir en fin upplevelse. Lilla bebisen mår bra och vi får äntligen träffas.

I februari ammar jag i soffan och tittar på VM i längdskidåkning. Det blir en succé för svenskarna. Mathias Fredriksson är äntligen frisk och lyckas med åtminstone ett bra lopp.

I takt med mina barnvagnspromenader under våren går jag stadigt ned i vikt. På lite längre sikt lyckas jag även bli av med de där två-tre retliga kilona som jag velat bli av med i flera år. Inte nog med det lyckas jag även för första gången att få till en snygg solbränna. En brun sådan, inte röd.

Jag gör ett jättefint album till bebisen. Det stannar inte där. Min kreativitet som oftast inte kommer längre än till tanken övergår äntligen i handling. Jag syr, pysslar och skapar en massa fint.

Jag gör en storrensning i garderoben och köper lite nytt. Nu har jag bara kläder som jag använder. Inte lådorna fulla med gamla oanvändbara trasor som innan.

Under sommaren åker vi alla tre på en mysig minisemester.

Vi ser Lance Armstrongs comeback i tour de France. Det är otroligt spännande ända fram till de sista etapperna. Flera svenkar är med, och de kör riktigt riktigt bra.

Mina promenader utvecklar sig till regelbunden löpträning. Under hösten springer jag några orienteringstävlingar och konstaterar glatt att konditionen är bättre än på flera år.

Lilla bebisen växer och mår bra. Vi firar en mysig jul.