Göteborgsvarvet 2012, en dag kvar

Nervös, nervös, nervös. Imorgon gäller det. Planen är att gå ut med ett tempo på 6 min/km. Vädret verkar bli löpvänligt. Jag har laddat med pasta. Nej, nu vill jag få det här överstökat. Gärna med en fin tid att fira.

Tage 9 månader

 Tage sitter ner.

Den senaste månaden har det hänt massor med Tage. Nu kan han sitta utan stöd och han har börjat krypa istället för att åla och dra sig framåt. Han drar sig upp till knästående och de sista dagarna även stående. Tage skrattar förtjust när han står och håller sig i soffan eller soffbordet. Då gäller det att skynda sig fram och rädda honom från en duns i golvet. En dag hade Tage lyckats att klättra upp en steg i trappan.

Tage står upp.

Två nya tänder har tittat fram i överkäken. Under några dagar hade Tage ont och var ledsen. Han har varit lite mer mammig den senaste månaden. Jag tror att det beror på att han har utvecklats så mycket. 

Tage vill ha en egen mobiltelefon. Om man råkar visa Tage mobilen, och sedan tar undan den blir han förbannad. När vi spelar musik gungar han kroppen och ler. Tage har börjat använda sitt pekfinger för noggranna undersökningar av intressanta små saker, som en liten smula. Jag tror att han sa "Selma" en gång.

Det går fortsatt bra med maten. Tage växer, men storlek 80 funkar fortfarande.

(Selma 9 månader)

Sura mamman

Strax före lunchtid lyckades vi ta oss ut för att promenera iväg mot biblioteket. Jag kände mig som den tråkigaste och suraste mamman i stan. Förmiddagen ägnades åt gnäll och städ. En upptorkad bebiskräks genererar genast två nya, samt ett anfallande tvättberg och en miljon smulor. Jag hinner inte ikapp.

I vilket fall kunde vi i alla fall lämna stöket hemma och ta oss ut i solen. En åkgräsklippare spred härlig doft av nyklippt gräs, och jag började bli på bättre humör. Vi gick till biblioteket, lånade nya böcker och satte oss i fiket. Jag hoppade över det äckliga bryggkaffet och slog istället till på en cappuccino. Den var jättegod! Halvvägs in i fikat blir Selma akut kissenödig. Jag lyfter upp Tage och känner att han har bajsat. Vi springer i samlad klunga mot den trånga toaletten. Jag fixar toalettbestyren, pustar ut och traskar tillbaka mot min kaffe. Trodde jag. Vårt fika är bortdukat och vid vårt bord sitter nu en hel mammagrupp glatt tjattrande med en massa bebisar. Tack som fan.

Göteborgsvarvet 2012, en vecka kvar

De senaste veckorna har jag tränat riktigt mycket. Alltså jättemycket. Det börjar ge resultat. Det ska faktiskt bli riktigt kul att springa varvet nästa helg.

För att nå lillasysters tid måste jag springa på 6 min/km. Då har jag 3 minuter över till att stanna och dricka, och lite annat spill. Nu har jag bara sprungit så snabbt en gång. Den rundan var 5 km. Varvet är 21 km.

Men det kan gå. Jag blir snabbare för varje vecka och hoppas få till en liten formtopp. Kanske går det lite snabbare på asfalt också.