Tillbakablick 2008

2008 har verkligen varit ett händelserikt år. Med bröllop, graviditet och flytt som största höjdpunkterna.

Det började inte så roligt. Vi hade precis misslyckats med vårt första ivf-försök, som vi haft stora förväntingar på. Vi intalade oss om och om igen att det här skulle få ta tid om det behövdes. Ibland trodde vi på orden, ibland gjort det bara ont.

Vi skulle behöva vänta två månader på nästa försök, ett frysåterförande. Under den tiden gjorde vi två härliga och för själen välbehövliga resor, till Treviso i Italien och Branäs. Vi kunde nästan helt koppla bort ivf-tankarna, och det gjorde gott.

I slutet av januari åkte vi till Treviso för att titta på cykelcross-VM. Vårt resesällskap var cykelbjörnen och hans trevliga kompis Johan. Solen strålade, maten var god och tävlingarna var storslagna. Senare under året utmynnade denna resa i den fantastiska fancluben CXSweden.

Några veckor senare åkte vi till Branäs med Runner och Stilig och deras barn. Det var härligt att komma upp till ett vitt vinterlandskap. Jag och Fredric åkte längdskidor, mycket längdskidor. Höjdpunkten var när vi hyrde skateutrustning och en instruktör i Långberget. Det var jättekul och gick fort fort.

I mitten av februari gjorde vi vårt andra ivf-försök, ett embryo från frysen sattes tillbaka. Försöket misslyckades och det kändes tungt. Jag satt i bilen på jobbparkeringen när jag ringde in resultatet till Sahlgrenska. Tårarna forsade. Återigen var vi tvugna att vänta två månader på nästa frysförsök. Vårt sista embryo i frysen från vår första stimulering. Tankarna på att det kanske aldrig skulle lyckas kom närmare och närmare.

Under våren åkte vi på cykeltävlingar på helgerna. I slutet av april kunde vi konstatera att även det tredje ivf-försöket misslyckades. Sahlgrenska svarade att det var fullbokat fram till sommaren. Vi var tvugna att vänta med den andra ivf-stimuleringen till efter sommaren. Kanske skulle det vara bra med ett sommaruppehåll från ivf-andet.

Vi tog en chansning och kollade med privata kliniken Carlanderska om det fanns möjlighet att hinna med en stimulering där före sommaren. Till min stora förvåning svarade de ja. Vi bestämde oss snabbt för att köra på det. Bara någon dag senare satt jag på Carlanderska och tog min första spruta. Dagarna gick fort med sprutor, äggutplock, ängslig väntan och embryoåterförande. Den här gången gjorde vi den korta metoden med långtidsodling. Jag hade med kameran till återförandet, och fick med mig ett foto på vår fina blastocyst.

Efter en vecka svällde min mage upp ordentligt. Jag var lätt överstimulerad och graviditeten som vi ännu inte kände till boostade på alla tömda äggblåsor. På vår testdag fick vi se ett efterlängtat plus på stickan. Jag var gravid. På bara några dagar förvandlades min hyffsat platta mage till en gravidmage som knappt gick att dölja. Det kändes märkligt, främmande och fantastiskt.

Under våren bestämde vi oss för att gifta oss. Den 7:e juni gifte vi oss i Rådhuset i Göteborg. Våra familjer var med. Det var strålande sol och i magen växte en liten plutt (Se Fredrics pekning).

I samma veva impulsköpte vi vår nya lägenhet. Vi kom hem från jobbet och såg att det var visning på några av lägenheterna i nya höga huset bredvid vårt. Vi var nyfikna och ville se hur de såg ut. Det sista jag sade när vi gick in i huset var: -Nu köper vi inget! Någon dag senare satt vi och skrev på kontraktet. Fastighetsmarknaden hade precis börjat svänga, och det tog ett tag innan vi fick sålt vår gamla lägenhet. Efter några sömnlösa nätter med ångest löste sig ändå allt, och i efterhand är vi jätteglada att det blev som det blev. Lärdomen är att nästa gång ska vi ta det försiktigt, kanske sälja först och köpa sedan.

Sommaren löpte på med båtturer då vädret var fint. Vi upptäckte några nya öar och njöt i solen. När vädret var tråkigt började packa inför flytten i september. I slutet av juli åkte vi till 5-dagars i Sälen. Vi delade stuga med mamma, pappa, lillasyster, lille Bus och morbror Händig. Det blev en skön minisemester. Jag gick öppen bana två dagar, Fredric cyklade och sprang någon dag.

Under hösten och vintern låg största fokus på graviditeten och att fixa i nya lägenheten. Vi har köpt prylar och kläder till bebisen. Under november blev vi rejält rädda när en jag fick en blödning. Det visade sig att moderkakan låg långt ned och att det eventuellt skulle bli aktuellt med snitt. Efter ytterligare en blödning blev jag under ett dygn inlagd på specialförlossningen på Östra, något jag då upplevde som stort och skrämmande. Senare konstaterades att moderkakan rättat till sig, och vanlig förlossing var aktuellt igen.

Både julafton och nyår var vi hemma i lägeheten. Nyåret firade vi in tillsammans med lillasyster Gräddnos med make Homer och lille Bus. Bordet stod dukat i väntan på gästerna.

En dag i Göteborg

Idag var det frostigt och fint i Göteborg. Fredric startade morgonen med ett testcykelpass. Och jag passade på att läsa tidningen ordentligt. Sedan åkte vi till café Zenit för en fika.

Vid en sväng förbi Cykelcity föll Fredric för ett par cykelskor som såldes ut. Medan de formbakades i ugnen (?) åkte jag till MVC för mätning. Barnmorskan mätte och frågade om jag upplevt att magen växt mycket det sista. -Inte en aning, sade jag. Tydligen blev det ett rejält skutt upp över översta kurvan igen. Idag blev vi inskrivna på andra sidan korridoren, till BVC. Och fick en sjuksköterska som vi ska gå hos där.

Eftermiddagen avslutade vi hemma med att titta på tour de Ski, och bli arga då Marcus Hellner vältes omkull av en Canadick. Visst tusan borde Hellner ha fått köra semin som en extra-gubbe! Nu ser vi fram emot nästa deltävlig på nyårsafton.

Bebisens garderob

Lilla bebisen har redan en hel del fina kläder. Mamma har stickat den här jättefina koftan.

Mellandagar

Skräckisen vi såg på uppesittarkvällen var Barnhemmet. (Usch jag gillar inte att skriva titlar på skräckfilmer, har fått för mig att det är dumt.) Filmen var läskig men hade som tur var ett slut som gjorde att jag kan lämna den där. Den kommer inte att skrämma mig i efterhand. Det är det värsta med skräckisar. Det näst värsta är när Fredric efteråt bjuder på skräckis live, med otäcka ljud, dödsscener, otaliga förvandligar till hemska varelser eller att se saker bakom mig och spela skräckslagen. Usch.

Julafton kom och gick. Vi hade det rätt så soft. Mycket mat och mätta magar. Nästa år får det bli färre rätter. Jag fick en fin handväska och sköna tofflor. Och en tidning under kudden, natten till julafton. Toppen.

Nu har jag slöat i några dagar. Dags att ta tag i lite lägenhetsfix. Lite här och där har vi bara slängt in grejer. Det ska sorteras och rensas ut.

Idag är 37 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag ska nog börja packa den där BB-väskan snart. Det blir så smått allt mer verkligt med bebis ankomst. Jag har bestämt mig för att inte gå över tiden och att vi ska föda på Östra sjukhuset.

Julstök

Nu är köttbullarna klara. Igen. Jag gjorde en sats i söndags, men vi åt upp allihop. De var jättegoda. Julafton firar vi hemma hos oss. Det känns inte som om det är läge att kasta sig iväg. Därför kommer föräldrarna till oss istället. Det blir knytjulis. Vi fixar köttbullar, skinka och lite annat.

Igår var våra grannar på besök för första gången, med sin lilla tjej. Kanske en blivande kompis till vår bebis. Det var väldigt trevligt. Mycket snack om förlossning och våra lägenheter.

Till uppesittarkvällen har vi hyrt film. En skräckis smög sig med bland filmerna. Shit, jag vet att jag kommer ångra mig.

Vanliga jag igen

Det känns som om jag har varit gravid i tre år. Och på sätt och vis har jag faktiskt varit det. Ägglossningstest, återkommande misslyckanden, växande sorg och bitterhet, graviditetstest, nedregleringsspray, hormonsprutor i magen, otaliga ultraljud, äggutplock och embryoåterförande. Och därefter den vanliga graviditeten. Kroppen har fått utstå en hel del.

Jag är väldigt glad att jag får uppleva den här graviditeten. Det är verkligen något speciellt. Jag blir glad varje gång det rör sig i magen, och känner någon slags kontakt med lilla bebisen. Men jag längtar verkligen tills då bebisen är här. Då ska det bli skönt att lägga att det här med fertilitet och graviditet bakom mig. Jag ser fram emot när jag blir vanliga jag igen. Inte barnlösa ledsna Lisa, inte ivf-Lisa och faktiskt inte heller gravida Lisa. Jag vill vara vanliga jag igen, med vårt barn så klart. (Mamma Lisa känns så abstrakt att jag knappt kan ta mig för att skriva det.)

Jag inser att med ett barn så blir livet sig aldrig likt igen, och det ser jag frem emot. Det som känns skönt att få lämna bakom mig är kopplingen till kroppen. Jag ser fram emot att springa en runda i Skatås utan att fundera över på om ett eventuellt embryo eller hormonpumpade äggblåsor skulle trilla ut*. Istället har jag en sådan där löpvagn med en påhejare framför mig. Härlig tanke!

*Jag vet så klart att det inte funkar så.

Shop til you drop

Jag hittade mitt favorit-barnklädesmärke på nätet för några år sedan: Liten. Då kunde jag inte låta bli att köpa några plagg, trots att vi sagt att vi skulle vänta med det. För ett halvår sedan promenerade jag i kvarteret och upptäckte till min förvåning att jag i princip bor granne med stället.

Tyvärr ska de lägga ned. Men först var det dags för utförsäljning i lördags. Jag begav mig dit tillsammans med Lina för att fynda. Vi gick båda igång bland klädhyllorna. Budgetar spräcktes flera gånger om. Som tur var hade de gott om små storlekar. Här är ett axplock bland mina fynd. Natten till söndag kunde jag inte sova, jag var hög på bebiskläder.

.

Nervös

Jag börjar bli nervös. Nu är det inte långt kvar och jag börjar inse att det faktiskt är förlossning inom kort. Hittills har jag lyckats skjuta det framför mig. Jag tittar ner på magen och funderar över hur tusan bebisen ska komma ut. Är det verkligen smart det här med att en stor bebis ska komma ut genom en smärtsam förlossning, med tank på hur liten den var när den kom in? Borde det inte ske på något annat sätt?

Samtidigt är jag rätt nyfiken på värkarna. När jag tog igångsättningspiller vid missfallet för jättelängesedan hade jag också värkar med jämna mellanrum. Det gjorde otroligt ont. Jag kommer ihåg ett tillfälle när jag satt på toaletten och konstaterade att här slutar bebisförsöken. Aldrig att jag tänker bli gravid igen, bestämde jag då. För att strax därefter när den värken var över tycka att det inte var så farligt, och nästan sakna värken.

Det låter säkert makabert, men även om missfallet och allt vad det innebar var det värsta jag har varit med om, så har jag ändå en positiv erfarenhet av just värkarna. Kanske dels för att det var skönt med fysisk smärta när jag var så otroligt ledsen. Men sedan dess har jag sett fram emot att få uppleva det igen, under positiva förhållanden då så klart. Med en förlossning där vi äntligen får träffa vår lilla bebis.

Skåpshopping

Nu vill jag åka hem till vårt nyinköpta vitrinskåp och ställa in grejer. När vi flyttade in i nya lägenheten blev möbleringen lite tokig. En skänk i valnöt hamnade bredvid den vita tv-bänken. Nu är skänken såld på blocket och vi har letat efter ett vitt högt skåp istället. På Annorlunda möbler hittade vi flera fina skåp. Men de var väl dyra.

Vi hittade ett på Möbelgrossens hemsida för lite mer än halva priset. Tja, så pass mycket billigare var det bara att slå till, resonerade vi. Strunt samma om det inte är lika fint. På lunchen levererades det. Och skåpet är jättefint! Faktiskt finare än de dyra vi sett. Mer tyngd i dörrarna, fasade fönster och fin panel inuti.

Läkarbesök och nostaliglunch

I förmiddags var vi på återbesök på Östra för att se om moderkakan flyttat sig uppåt. Jag var så inställd på att den inte skulle gjort det och räknade faktiskt med att beskedet skulle bli planerat snitt någon vecka före beräknad födsel. Därför blev jag lite paff och faktiskt smått besviken när läkaren konstaterade att den flyttat på sig. Nu måste jag tänka om och ställa mig in på vanlig förlossning igen. Läkaren var så snabb. Antar att han vet vad han sysslar med, men jag tycker att han borde ha kollat mer noga.

Efter Östra tog jag vägen via stan och hittade en grå stickad tröjklänning på HM som får bli min jul- och nyårsklädsel. Det känns onödigt att köpa en massa gravidkläder nu. Det är roligare att köpa något nytt när jag har blivit mindre igen. Jag promenerade sakta vidare fram till SoHo för en lunch med mina gamla kollegor, nostalgigänget. Vi ses ett par gånger om året. Det är alltid lika trevligt.

Jag antar att det är dags att läsa på om förlossning och öva på att slappna av nu. Jag börjar bli skraj. Shit, hur ska vi få ut bebisen.

Ränteyra

Jag satt nyfiket och refreshade på Privata affärers hemsida i morse för att se Riksbankens räntenyheter. En sänkning med 1,75 procentenheter! Jösses, att jag inte trillade av stolen! Tänk att Riksbanken passar in dessa ränktesänkningar så bra med vår föräldraledighet. Tack Stefan Ingves.

Anders Borg måste vara en av de populäraste politikerna nu. Idag kommenterade han ränktesänkningen med: -Godisskålen är inte framställd för att bankerna ska vara där och talla. Han är rätt kul fast att han är blå.

Grodan Boll i vecka 32

SM i cykelcross på Sportnytt

Helgens cykelcrosstävlingar gick jättebra. Synd att jag inte kunde vara där och titta så mycket. Här är kan man se inslaget i Sportnytt från SM som gick på lördagen.

Mellanlandning i vecka 32

Idag går vi in i vecka 32 och har därmed klarat det första delmålet. Om två veckor är vi i vecka 34 vilket innebär att bebisens lungor är färdigutvecklade.

Jag är förvånad över att ingen ny blödning dykt upp, men försöker komma ihåg att ta det lugnt. Nu har jag jobbat två dagar sedan sjukskrivningen. Det känns konstigt att varje dag tänka att nu kanske jag inte kommer tillbaka mer. Och så är jag där dagen efter och konstaterar samma sak om igen. Nu har jag städat undan de värsta surdegarna, och kan gå hem med hyffsat bra samvete.