måndag 12 november 2012
Sånt som inte får hända
Jag är ledsen. En väns son drabbades av en otäck hjärntumör för över ett år sedan. De har kämpat genom tuffa behandlingar, biverkningar och besked. Efter all kamp såg det ändå ut att gå vägen. Så möttes jag av ett mail. Skiten är tillbaka, det finns inget mer att göra. Min vän kommer att förlora sin son. Det gör så ont i mig. Kan bara ana vad de går igenom. Jag skriver någon slags hälsning. Men alla ord känns så futtiga och meningslösa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det finns inte ord.
Fruktansvärt.
Kram Sofia
Instämmer med Sofia, det finns inte ord. Det bästa man kan göra är väl att hålla tyst och finnas där...
Kramar, Ylva
Fy, hemska hemska sjukdom!! Det finns verkligen inte tillräckligt med saker att säga för att trösta, döden är kall, hård och mörk. Tyvärr kom den på besök i vår närhet också under hösten och en kär vän, underbar pappa och man försvann och lämnade ett svårt hål av sorg. Och det går inte att säga något, men man får gråta ihop och det är helt okej att bara kramas också. Glöm inte vännen, bli inte rädd utan säg hellre "konstiga och fel" saker än ingenting. Kram!!
Skicka en kommentar