Den stora skräcken

Idag var Selma, Tage och jag i den lilla ICA-affären. Jag har ögonen på Selma i stort sett hela tiden när vi handlar. Jag tittade bort ett kort tag och sedan ser jag Selma vid en stor korg full med hela valnötter. Selma biter i en valnöt, men skal på. Jag blir förskräckt. Bort med nöten och undersöker Selma. Kollar huden och frågar om hon har ont i halsen. Det blev ingen reaktion som tur var. Troligtvis kom hon inte i kontakt med någon del av nöten, bara skalet. I sådana lägen känns det skönt att veta att adrenalinsprutan ligger i väskan och att det är nära till sjukhuset.

Tänk vi som tidigare var rätt stora konsumenter av nötter. Nu ger de mig kalla kårar. Selma stoppar som tur är sällan okända saker i munnen, och brukar fråga om hon kan äta något. Hon förstod nog allvaret. Lite senare hemma pratade hon om nötter, att det är jättefarligt.