Nu har det gått en dryg vecka sedan förra blödningen, och därmed längre tid än mellan de två senaste. Det känns som om det kan hända igen närsomhelst. Och så är det ju också. Jag känner efter mest hela tiden. Inte nu, inte nu. Jag är inte rädd för att hamna på Östra igen, och inte så rädd för bebisens skull. Men jag vill inte bli inlagd i två månader. Och det är otäckt när det händer.
Jag tror att jag har blivit smått knäpp också. Jag klappar på magen och pratar med bebisen. Idag kramade jag lite på en pyjamas jag köpt till bebisen.
I helgen ordnar cykelklubben med Fredric som tävlingsledare cykelcrosstävling i Skatås. Idag är det SM för första gången. Så kul! Hoppas att det kommer med på sporten ikväll. Jag smet dit i morse och tittade när ungdomarna körde. Jag undrar hur det gick i SM-klasserna. Nu vilar jag efter den lilla utflykten med promenad i lågfart. Bebisen sportar i magen, cykelcrossinspirerad kanske.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar