Sura mamman

Strax före lunchtid lyckades vi ta oss ut för att promenera iväg mot biblioteket. Jag kände mig som den tråkigaste och suraste mamman i stan. Förmiddagen ägnades åt gnäll och städ. En upptorkad bebiskräks genererar genast två nya, samt ett anfallande tvättberg och en miljon smulor. Jag hinner inte ikapp.

I vilket fall kunde vi i alla fall lämna stöket hemma och ta oss ut i solen. En åkgräsklippare spred härlig doft av nyklippt gräs, och jag började bli på bättre humör. Vi gick till biblioteket, lånade nya böcker och satte oss i fiket. Jag hoppade över det äckliga bryggkaffet och slog istället till på en cappuccino. Den var jättegod! Halvvägs in i fikat blir Selma akut kissenödig. Jag lyfter upp Tage och känner att han har bajsat. Vi springer i samlad klunga mot den trånga toaletten. Jag fixar toalettbestyren, pustar ut och traskar tillbaka mot min kaffe. Trodde jag. Vårt fika är bortdukat och vid vårt bord sitter nu en hel mammagrupp glatt tjattrande med en massa bebisar. Tack som fan.