lördag 29 november 2008

En dag i taget

Nu har det gått en dryg vecka sedan förra blödningen, och därmed längre tid än mellan de två senaste. Det känns som om det kan hända igen närsomhelst. Och så är det ju också. Jag känner efter mest hela tiden. Inte nu, inte nu. Jag är inte rädd för att hamna på Östra igen, och inte så rädd för bebisens skull. Men jag vill inte bli inlagd i två månader. Och det är otäckt när det händer.

Jag tror att jag har blivit smått knäpp också. Jag klappar på magen och pratar med bebisen. Idag kramade jag lite på en pyjamas jag köpt till bebisen.

I helgen ordnar cykelklubben med Fredric som tävlingsledare cykelcrosstävling i Skatås. Idag är det SM för första gången. Så kul! Hoppas att det kommer med på sporten ikväll. Jag smet dit i morse och tittade när ungdomarna körde. Jag undrar hur det gick i SM-klasserna. Nu vilar jag efter den lilla utflykten med promenad i lågfart. Bebisen sportar i magen, cykelcrossinspirerad kanske.

onsdag 26 november 2008

Livet i soffan

Min sjukskrivningsvecka går bra. Inga blödningar i sikte. Jag börjar känna att det kanske blir jobb på måndag igen. Jag vill gärna det. Men nu är det vila i soffan som gäller.

I soffan händer det inte så mycket nytt. I går var mamma och pappa här och tog hand om mig. Fixade och lagade mat. Idag har jag surfat om försäkrningskassan och föräldrapenning. Det är inte helt lätt det där.

tisdag 25 november 2008

Kvinnofängelset

Mitt dygn på östra i helgen hade vissa likheter med en fängelsevistelse. Vi intagna hasade oss sakta fram i korridoren som om en tung fotkedja släpades efter benen. De flesta fick dela rum, endast de värsta fallen hade egna rum. Kläderna var bylsiga, antingen avdelningsskjortan eller egna insmugglade kläder. I den lilla matsalen möttes försiktigt blicken av de andra intagna med misstänksamhet och nyfikenhet. Efter en stunds tystnad var alltid första frågan densamma: -Vad sitter du inne för?

Nu är jag ute med villkorlig dom. Minsta återfall och jag får sitta inne tiden ut. Undrar om man får permis över jul?

måndag 24 november 2008

Ett dygn på östra

Jag har aldrig legat på sjukhus. Det närmaste är väl att jag bröt armen när jag gick i ettan. I helgen var det dags för min sjukhuspremiär. Äventyret började med ytterligare en blödning natten till lördag. Vi vågade inte annat än att åka till Antenatalen på östra igen. Där blev det samma procedur som exakt en vecka tidigare. Blodtryck och ct-koll på bebisen. Det såg bra ut.

När vi fick träffa läkaren trodde jag att det skulle bli samma visa som tidigare; hem och vila. Men så sade hon att jag skulle läggas in för observation, direkt. Ett litet tag. Ja ja, tänkte jag några timmar funkar väl men sedan börjar ju längdskidåkningen som jag sett fram emot hela veckan. Fredric frågade vad ett litet tag innebär. –Ett par dagar, svarar läkare. Jösses, vi blev båda förvånade.

Det var bara att följa med upp till vart vi nu ska. Vi hamnade på specialförlossningen. Och där skulle jag vara. Jag fick kommenderad vila, en säng i delat rum och en kanyl i handen. Johnny Rocker åkte hem och hämtade bekväma kläder, dator med dvd-filmer, tidningar och lite gott.
Det är väl egentligen inget konstigt med att ligga på sjukhus, men det kändes väldigt märkligt just då. Jag var inte alls beredd på att hamna där. Tårarna brände bakom ögonlocken.

På avdelningen fanns dels sådana som jag som hade graviditetskomplikationer, och dels de som gick omkring med pyttesmå bebisar i plastvagnar. För tidigt födda bebisar eller andra komplikationer. Det var lite dubbla känslor inför de där bebisarna. Jag blev avundsjuk och ville också ha min bebis i en plastvagn, men inte just nu.

Jag gled omkring där och lyckades få lite tv-tid under längdskidåkningen (ingen egen tv som jag hoppats på), åt mina sjukhusmåltider (maten var inte alls så kass) och vilade. Vilken tur att Fredric tog med datorn med dvd-filmer!

Blödningen avtog direkt som tur var och jag såg till att barnmorskorna förstod att jag gärna ville åka hem så snart som möjligt. Jag har lätt för att ta det lugnt och softa, men det här med sjukhus var inte min grej. Jag var riktigt ynklig.

Efter en övernattning med toksnarkande rumskamrat och konsultation med läkaren på söndag förmiddag fick jag äntligen åka hem.

Nu är jag sjukskriven i en vecka. De kan ännu inte avgöra om det blir planerat snitt eller inte. Om någon vecka har jag återbesökstid, då kanske de bestämmer. Nästa gång det kommer en blödning blir jag inlagd tiden ut. Hua! Jag räknar nästan med att det kommer bli så. Inget talar för motsatsen. Jag hoppas bara att jag klarar mig så länge som möjligt. Tänk om jag måste vara där i jul!

onsdag 19 november 2008

Ett svar i alla fall

Jag stör mig verkligen på alla galet höga löner, pension och fallskärmar som vissa bankchefer och andra snubbar har. Härom dagen gick jag i taket och kände att jag måste göra något. Men vad? Det enda jag kom på var att mail till Nordea som det snackas mycket om nu. I ren frustration kräktes jag ur mig detta och skickade direkt utan att läsa och rätta:

Jag blir så arg över de senaste nyheterna om era vdar och styrelseordföraneder som får dessa galet höga löner. Jag önskar att jag varkund hos Nordea så att jag kunde lämna er. Så här får det inte gå till. Jagh oppas att de här herrarna förstår vad vi vanligt folk anser om dessa galenskaper.
Hälsningar Trött Lisa

Jag tycker att alla som blir lika irreterade som jag ska passa på att visa sin åsikt på något sätt. Idag fick jag faktiskt ett svar. Det trodde jag inte. Inte för att det gjorde mig gladare. Så här säger Nordea:

Hej Lisa
Vi har förståelse för att höga pensioner väcker uppseende. Nordea är ett avNordens fem största företag och avsevärt större än någon annan bank iNorden. I en jämförelse med de största företagen i Norden är nivåerna förledande personer i Nordea marknadsmässiga och särskiljer sig inte från destörsta börsnoterade koncernerna.

Koncernchefen Christian Clausens pensionsavtal är i nivå med motsvarandeavtal i andra nordiska banker. Jämför man med de tre största bankerna i densvenska marknaden är avtalet något lägre än i SEB och Handelsbanken ochnågot högre än i Swedbank. Pensionsåldern i bankerna skiljer sig inte hellerså mycket åt, den ligger mellan 58-60 år. Nordeas förre koncernchef Lars GNordström gick i pension när han var 64 år.

Alla nu aktuella uppgifter om pensioner i Nordea bygger på uppgifter somredovisats öppet i bankens årsredovisningar, vilket är i enlighet med dekrav som finns på ett börsnoterat bolag. När media nu lyft fram frågan harman gjort högre antaganden om livslängd och räknat fram betydligt störretotalsummor för individerna än Nordeas egen syn på kostnaderna för banken.

Ett exempel är ett av de avtal som media bevakat där man räknat framkostnader på 115-120 miljoner. Nordeas beräkningar är c:a 80 miljonerkronor.

Visst är det mycket pengar, för många svårt att ens föreställa sig. Dock ärdetta pensionsnivåer som finns i stora börsnoterade företag världen över ochsom är branschstandard i Sverige.

Med vänlig hälsning
Nordea Bank AB (publ)

tisdag 18 november 2008

Vecka 30 (tjoho)

Nu går vi in i vecka 30. Härligt! Efter senaste historien med blödning och vad lågt sittande moderkaka kan innebära har jag surfat runt om för tidigt födda barn. Vad jag förstått betyder vecka 34 att alla organ, även lungorna ska vara färdigutvecklade. Därför ställer vi in siktet på vecka 34, med en liten mellanlandning i vecka 32. Så klart förbättras alla odds för var dag som går.

Idag var jag på jobbet igen. Jag har tagit det väldigt lugnt, och mest suttit still. Om en ny blödning kommer tror jag att den skulle ha kommit oavsett om jag jobbat eller varit hemma. Jag börjar ändå ställa mig in på att jag kanske inte kommer att jobba så länge som jag tänkt mig.

måndag 17 november 2008

Horisontalläge

Nu har jag vilat hemma i tre dagar. Inte en blödning i sikte, bara värk av liggandet. Imorgon ska jag gå till jobbet igen. Som tur är kan jag sitta helt still och be folk komma till mig om det gäller något. Det får bli en kort dag.

Det känns som om jag har varit gravid i evigheter, alltid. Särskilt nu efter blödningen känns det drygt att vänta dessa sista veckor. Bara väntan och oro. Jag ser fram emot att graviditeten är över och att lilla bebisen kommer till oss. Inte riktigt än bara.

lördag 15 november 2008

Vila och lite rädd

Igår kväll fick jag en blödning igen. Det avtog direkt men var betydligt mer än miniblödningen för några veckor sedan. Först blev jag mest förvånad, men snart kom rädslan. I morse ringde vi till förlossningen på Östra. Trots att det inte blödde längre tyckte de att vi skulle komma in. Tankarna snurrade. Vad händer nu? Ska de plocka ut bebisen? Det är ju två och en halv månad kvar. Vi har ju inte fixat klart hemma. Jobbet då? Går det illa nu? Bebisen sparkade lugnande då och då.

På Östra kollade de bebiens hjärtljud med en CT-maskin. Det såg bra ut. I väntrummet hörde vi hur läkaren sade til ett annat par att de skulle sättas igång idag. De var förvånade. Jag funderade på om de skulle säga så till oss också, men kände mig rätt så lugn.

Efter en stunds väntande blev det vår tur att träffa läkaren. Han gjorde et ultraljud och började med att visa ansiktet. Vi såg nästippen jättetydligt. Jag tyckte att bebisen var söt. Sedan tittade han runt och fastnade för ena njuren som väldigt vacker och ett riktigt skolexempel. Vi blev båda stolta över njuren.

Läkaren konstaterade att bebisen mådde bra och var livlig. Sedan visade han att moderkakan låg långt ned. Förhoppningsvis ska den växa med uppåt. Om den inte gör det ligger den i vägen för bebisen vid förlossningen, och då planerar man istället för snitt. Det är troligen den lågt liggande moderkakan dom orsakat blödningarna. Nu är jag ordinerad vila i några dagar och fortsättningsvis ska jag ta det väldigt lugnt med allt. Annars är det aktuellt att bli inlagd för observation.

Så här ligger jag nu och funderar och tittar skidor på tv. Jag har surfat runt och hittat en hel del lågt liggande/föreliggande moderkaka. Det känns väl sådär.

fredag 14 november 2008

Fertilitetsriddare

Idag jobbpratade jag med en leverantör. Jag berättade att jag ska vara mammaledig efter januari. Den trevliga leverantören konstaterade glatt att vi gick den traditionella vägen med giftemål och sedan barn. -Nja, svarade jag, riktigt så är det inte. Det är klart att man antar att vi gift oss och sedan direkt blivit med barn. Men det är ju inte alls så. Den kändes inte som rätt tillfälle att informera honom om att det minsann tagit flera år att få till den här graviditeten och att det inte hade något med giftermålet att göra, snarare tvärt om i så fall.

Jag vill att alla ska veta att det har varit en bumpy ride. Om det finns någon i min omgivning som är ofrivilligt barnlös, så vill jag att de ska veta att de inte är ensamna om den sorgen och att det faktiskt kan lyckas till slut även om det verkar hopplöst och bara hemskt. Det var i alla fall en tröst för mig. Dessutom är det ett viktigt och intressant område för mig. Jag känner mig som en riddare på korståget för ofrivillig barnlöshet och fertilitet. Men den här gången valde jag att bespara den stackars leverantören från vår fertilitetsresa.

(Jag tog alltså inte på något sätt illa vid mig av frågan)

onsdag 12 november 2008

Vecka 29 och månad 8

Trots att det känns långt kvar rullar tiden och därmed också nedräkningen på. Nu är vi inne i både vecka 29 och månad 8. I går var jag på kontroll hos MVC. Jag följer tydligt min övre kurva. Nu undrar jag om det också innebär att jag kommer att ha en större mage på slutet. Jag känner mig lite löjlig, men jag tänker på om det innebär större risk för bristningar på magen. Det slipper jag helst.

Jag funderar på om min förlossning kommer att bli besvärlig som mammas och lillasysters. Helst skulle jag brås på farmor, vars båda förlossningar med pappa och hans bror gick utan några besvär. Den ena med fötterna före till och med. Och efteråt kunde hon i princip hoppa upp på cykeln och cykla hem.

lördag 8 november 2008

Barnvagn on its way

Nu är barnvagnen bokad, betald och på väg. Vi var lite inne på att åka till Uddevalla i hopp om en trevlig affär. Men eftersom vi inte kommer att åka dit fortsättningsvis ändå varje gång något ska köpas, blev det Internetshopping istället. Vi handlade på svenska Kidzshop. Än så länge verkar de bra.

Till vagnen ska jag köpa en jättefin filt (den grå på bilden) från Klippans yllefabrik. Hoppas att bebisen blir nöjd.

fredag 7 november 2008

Change. Yes, we can

Jag sällar mig till alla andra som gläds över Obamas valseger. Och vilket segertal sedan. Grymt! Han kan verkligen snacka. Change. Yes, we can. Jag vill också vara med.

tisdag 4 november 2008

Trimester tre

Någon gång under helgen passerade vi helt ovetandes den magiska gränsen in i graviditetens tredje trimester. Nu är vi i alla fall här och det är väldigt trevligt. En enorm skillnad.

Idag går vi även in i vecka 28. Det innebär en betydligt bättre chans för lilla bebisen om den skulle råka titta ut nu. Det känns bra. Jag gillar också att bebisen nu väger 1kg. Vad jag har svårare att ta in är att fötterna ska vara 5 cm långa. Det är ju jättestort! Kanske är det därför jag känner extra mycket sparkar nu de senaste dagarna.

Pustar ut med julmust


Puh, äntligen kan jag slappna av lite över jobbet. Nu har jag lyckats få iväg allt till tryck och hit och dit för den här gången. Typiskt då att någon ska börja fråga efter det som jag fått nedprioritera senaste veckorna. Nåja, det stora är gjort för nu och det firar jag med säsongens första julmust.