Gravid med lilla tvåan

I början av augusti är det beräknat att en liten bebis ska titta ut.

Fram till vecka 14 mådde jag rejält illa och var otroligt trött. Det var ingen höjdare. De lediga dagarna i julhelgen ville jag bara ligga i soffan och sova. Jag kände en avsmak för det mesta. De senaste veckorna har illamående klingat av. Trött är jag fortfarande. Det börjar bli allt mer verkligt att vi faktiskt ska få en ny liten familjemedlem. Tanken är hisnande. Jag känner ett begynnande sug efter bebisprylar och framför allt bebiskläder.

Något som en extra kul denna gång är att vi har Selma som ska få ett lillasyskon. Selma verkligen tokälskar bebisar och vill gärna hålla, bära, kram och fixa på alla sätt med napp och filtar. Det ska bli så kul att se hur hon reagerar när vi plötsligt har en bebis som också ska bo hos oss.

Nu är vi i vecka 17. De första veckorna var riktigt sega, men nu går det snabbt. Den här gången är jag inte så intresserad av graviditeten, utan vill att bebisen ska komma nu. Eller ja, det kanske blir lagom i augusti ändå.

Är det en sådan här liten krabat måntro?

Förhoppningar på 2011

Vintern håller i sig under VM i skidor och skidskytte. Därefter drar våren in över västsverige för att stanna. Vi fejar och fixar hemma. Det blir jättefint. Jag lyckas komma över en liten kolonilott där vi odlar grönsaker och planerar en vinbärsbuske. Det växer så det knakar.

Under våren åker vi på minst en minisemester någonstans i sverige. Vädret är strålande och Selma uppskattar äventyret.

Vårterminen 2011 kom jag in på samma distanskurs i digital bildbehandling som lillasyster började hösten 2010. Jag fotar och arbetar på med uppgifterna i kursen. Mina bildbehandlade foton blir fantastiskt fina. Plötsligt har jag gått om lillasyster.

Sommaren startar ganska lugnt. Vi håller oss hemma och åker på flera dagsutflykter. Någon gång kring månadsskiftet juli/augusti tittar en fjärde familjemedlem ut. Än så länge väljer jag att inte tänka på hur det ska gå till. Jag hoppas dock på en mindre bebis och kortare förlossning än då Selma föddes. Den här gången vill jag också få den där efterlängtade smörgåsen som jag snuvades på sist.

Hursomhelst, på något sätt kommer bebisen ut. Den lilla krabaten mår bra och är harmonisk. Sover, äter och myser. Inte så mycket skrik. Amningen fungerar toppen från början. (Inte i närheten av tortyramningen första tiden med Selma, då jag på riktigt trodde att kirurgi skulle behövas för att sy fast de såriga bitarna)

Selma är väldigt förtjust i bebisen, och leker försiktigt med sitt lilla syskon. Jag är mammaledig och träffar andra trevliga föräldrar och barn på öppna förskolan. Selma får flera kompisar i området. Värmen håller i sig långt in på hösten. Det är otroligt vackert i vårt område med alla träd i höstfärger.

Återigen promenerar jag på ordentligt för att få bort graviditetskilona, som denna gång inte är i närheten av de 30+ förra gången. Jag motionerar riktigt bra under hösten och lägger grunden för träningen som ska ta vid när kroppen återhämtat sig. (Inför 2012 som ska bli träningens år)

Jag jobbar vidare med genomföra och avsluta som genomgående ledord under 2011. Jag ser till att vi verkligen kommer iväg på utflykter vi planerar och slutför de projekt jag tar mig för.

Julen blir mysig i vitt vinterlandskap, med en fin gran, fantastiskt god julskinka och med två små barn.

Så var 2010

En sen summering av 2010. Slog förväntningarna in?

Jag sparkar igång det nya året med att i januari bli godkänd i kursen jag läser. Det känns bra att äntligen ha tagit tag i denna gamla surdeg efter så många år. Jag är fantastiskt nöjd med min prestation och förtjänar en liten belöning. Detta sätter ramen för mitt 2010. Genomföra och slutföra.

Jodå, jag klarade distanskursen jag läste och fick därmed äntligen ut min examen. I flera år har den där sista saknade kursen grämt mig ordenligt. Men jag har inte riktigt firat min bedrift ännu.

Jag fortsätter det nya årets början med att följa mitt nyårslöfte och tränar minst två gånger i veckan. Det blir mest löpning och gympa på Friskis. Vid påsk konstaterar jag att jag uppnått mitt mål och hämtar hem belöningen, en gps-klocka.

Året startade med intensivpluggande och fortsatte med ett par förkylningar. Efter det kom jag aldrig in i tränandet. Faktum är att jag inte en endaste vecka under hela 2010 tränade två pass. I slutet av sommaren gick jag däremot och köpte mig gps-klockan.

Nu har jag fått bättre kondition och springer ett par orienteringstävlingar. Mot slutet av vårsäsongen byter jag den öppna klassen mot D21 på ett par tävlingar. Det går riktig bra.

Eh, nej.

2010 blir ett bra år även för TV-sporten. De stora händelserna är såklart vinter-OS, giro d'Italtia och tour de France. Vid vinter-OS hoppas jag mest på längdskidåkarna och skidskyttet. Men det ska även bli kul att se utförsåkningen, det svenska herrlaget i skridsko-lagtempo, den där tjejen som kör slalom med fyra i backen samtidigt. Och förhoppningsvis flera andra roliga idrotter.

OS var ju fantastiskt roligt. Året cykel-tv var också bra. Extra kul med Gustav Larssons etappseger i Girot.

Kanske springer jag 5-dagars i sommar. I så fall i klassen D-21 Kort. Det går riktigt bra, top 50 totalt.

Eh, nej.

Jag pysslar och handarbetar som aldrig förr. Och nu stannar det inte vid idéer, jag genomför och avslutar. Det känns bra. Framför allt gör jag klart albumet över Selmas första år. Det blir jättefint. Jag gör klart filten med mormorsrutor, den blir också jättefin.

Jag körde på rätt bra. Men under våren började flyttplanerna och försäljningen, då lade jag handarbetandet på is och därefter i flyttlådan.

Kanske hittar vi det där dröm-radhuset. Det har gott om förvaring, en liten gräsplätt, mysigt vardagsrum, fina golv, massor av fönsterbrädor som behöver fyllas med blommor, ett rum över som blir mitt pysselrum där symaskinen kan stå framme, ett sportrum där testcykeln kan stå framme, närhet till en förskola som Selma gillar och flera grannar med barn som Selma kan leka med. Ja, något sådant vore bra.

Ja, till slut så. Vi letade hus lite här och där. Ena veckan var Mölndal mitt i prick, nästa Sävedalen och veckan därpå drömde vi om Alingsås. Vi var med i flera budgivningar som steg i skyn och var ett par gånger rejält bedrövade efteråt. Men så dök ett sidospår upp. Som var klockrent. En radhusliknande bostadsrätt i Renströmska villan som renoverats och gjorts om till bostäder. Det har gott om förvaring i källare, en pyttepytteliten gräsplätt (plus en stor vacker park), mysigt vardagsrum, inte plankgolv men fina nya fina golv, massor av djupa fönsterbrädor i sten, ett litet pysselrum (jippie), ett sportrum och otroligt nära till förskolan. Det finns ett par barn i huset men inte så många. Dock finns det väldigt mycket barn i området. Tja, rätt likt önskemålen. Dessutom är vi granne med hela Skatås och Delsjöområdet. Jackpott!

Under sommaren åker vi på en liten mysig semesterresa, förmodligen i Sverige. Selma tycker att det är jätteroligt!

Tyvärr gick en stor del av våren och sommaren åt till lägenhetsförsäljning och visningar. Det blev en riktigt långdragen historia slutade riktigt bra. Vi hann ändå med en campingtur med mamma och pappa. Selma kände sig snabbt hemma i husvagnen och rymde till lekplatsen.

Jag var med då lillasyster förlöstes med kejsarsnitt och lille Justin tittade ut. Det var en speciell upplevelse.

I augusti är det dags för Selma att skolas in på förskolan. Hon tycker att det är roligt på förskolan och känner sig trygg med personalen. I samma veva är det dags för mig att börja arbeta igen. Det vore bra om jag fick ett uppdrag på gamla stället. Mitt uppdrag är ju upptaget, men det kanske finns behov för fler.

Inskolningen gick löjligt bra. Selma trivdes jättebra på förskolan. Jag började arbeta igen, på ett nytt uppdrag. Det gick bra och var skönt att arbeta igen.

Hösten rullar på med träning, jobb och förskola. Jag trivs bra på jobbet och känner mig duktig.

Hösten rullade på med jobb, förkylningar, öroninflammation och ögoninflammation. Jag trivdes bra på jobbet och kände mig duktigt.

Julen blir mysig. Granen är lite mindre i år.

Julen blev lugn och mysig. 2009 års gran var en katastrof. Jag missbedömde storleken och jättegranen fick stå på balkongen, opyntad. 2010 års gran fixade pappa. Den var fin, kanske lite gles. Selma var med och pyntade.