Startskottet för årets odling

I år ska jag så, plantera och odla. Jag vill odla blommor, grönsaker och annat ätbart. Selma hjälper gärna till. I måndags sådde vi de första fröerna i vårt lilla minidrivhus.

Vi började med smultron, tagetes, sallad, rödbetor, blomsterbönor och ärtor. I bilden nedan syns salladen som redan är på gång (längst ned till höger).

En annorlunda fredagskväll

Klockan var strax före fyra på fredagseftermiddagen. Jag stod nöjd i kön på ICA med kvällens middag i korgen och konstaterade att vi lyckats ta oss igenom en VAB-fri vecka. Fredric var på väg till förskolan för att hämta Selma. Då ringer mobilen. Fredric hasplar ur sig att Selma fått en reaktion, ätit ost och att han nu skulle ringa ambulansen. Selma har tidigare fått allergireaktion på förra förskolan då hon ätit en tesked av fel soppa, men inte så illa att vi ens behövt hämta henne. Ost och ambulans!?

Mannen bakom mig i kön frågade om han skulle ta min korg. -Ja, sa jag och gick förvirrat till bilen. Det var fullt med bilar i kö på parkeringen. Efter ett tag kom jag iväg. Jag ringde till Fredric igen och fick höra att det ändå var ok. I sista korsningen med rödljus kom en ambulans från andra hållet och svängde upp på vägen mot oss och förskolan. Det kändes otäckt att se en ambulans med blåljus och sirener och veta att den ska till Selma.

Jag körde bakom ambulansen och bannade bilarna som var sena att flytta sig. Ambulansen körde till förskolan, jag parkerade och sprang mot förskolan. Jag såg ambulansen stå på gården, när jag var nästan framme började den köra. Jag sprang efter, men den stannade inte. Jag plockade fram mobilen, ringde Fredric och flåsade fram att jag springer bakom. De stannade och jag kunde hoppa in där fram. Det var skönt att höra Selma skrika. Vi åkte mot Östra.

Framme vid barnakuten gick vi rätt in i ett rum där personal var redo. Selma var illröd på hela kroppen. De kollade syresättningen som fick godkänt. Vi fick tvinga i Selma cortisontabletter upplösta i vatten. Som tur var reagerade Selma med hudutslag och inte med andningspåverkan. Men reaktionen var direkt och mycket kraftig.

Det var standard att stanna i 6 timmar för observation. Men vi skulle få åka hem någon timme tidigare än så eftersom vi bor så nära. Läkaren och sjuksköterskorna var toppen.

Strax efter åtta var vi hemma och Selma somnade gott. Först då kom känslorna och rädslan ikapp Fredric och mig. Det var riktigt otäckt, och kom av en ynka liten ostbit. Vi trodde inte att hon skulle få en så kraftig reaktion av mjölkprodukter. Kanske eller troligtvis av ägg och nötter, men inte mjölk.

Jag har tidigare varit hoppfull om att Selma ska växa ifrån mjölk- och äggallergierna. Nu är jag mer inställd på att hon kommer att ha allergierna kvar, och då får det vara så. Vardagen är egentligen inget problem. Vi är vara att göra de anpassningar som behövs, och tänker inte så mycket på det. Det är vetskapen om att hon kan råka ut för allvarliga reaktioner som är värst.

Att lägga VAB-pusslet

Selma har sedan starten på nya förskolan i mitten av februari hunnit med tre förkylningar. Hela förra veckan var hon sjuk. I måndags såg vi äntligen en VAB-fri vecka framför oss. Tills telefonen ringde. Selma sjuk. Piss.

Vi pusslar vidare och mina föräldrar rycker in.

Ultraljud vecka 18

Idag var vi på det vanliga ultraljudet i vecka 18. Jag blev lite nervös innan, men inte i närheten av nervositeten med Selma. Jag har knappt känt några rörelser ännu. Men vi fick se en liten bebis där inne som mådde bra och såg frisk ut. Det var väldigt skönt. Nu är det mycket mer verkligt.