Sura mamman

Strax före lunchtid lyckades vi ta oss ut för att promenera iväg mot biblioteket. Jag kände mig som den tråkigaste och suraste mamman i stan. Förmiddagen ägnades åt gnäll och städ. En upptorkad bebiskräks genererar genast två nya, samt ett anfallande tvättberg och en miljon smulor. Jag hinner inte ikapp.

I vilket fall kunde vi i alla fall lämna stöket hemma och ta oss ut i solen. En åkgräsklippare spred härlig doft av nyklippt gräs, och jag började bli på bättre humör. Vi gick till biblioteket, lånade nya böcker och satte oss i fiket. Jag hoppade över det äckliga bryggkaffet och slog istället till på en cappuccino. Den var jättegod! Halvvägs in i fikat blir Selma akut kissenödig. Jag lyfter upp Tage och känner att han har bajsat. Vi springer i samlad klunga mot den trånga toaletten. Jag fixar toalettbestyren, pustar ut och traskar tillbaka mot min kaffe. Trodde jag. Vårt fika är bortdukat och vid vårt bord sitter nu en hel mammagrupp glatt tjattrande med en massa bebisar. Tack som fan.

Hej förkylning nummer 3!

Äh vad fasen, vi kör väl ett varv till. Fram med näsdukar och honungsvatten!

Idag gick jag till biblioteket med Selma och Tage, för första gången. Där har vi missat något. Det var så lätt och tillgängligt. Jag kunde gå in med vagnen, så där låg Tage och tittade. Skönt att inte behöva bära honom och jaga Selma samtidigt. Vi lånade ett par böcker (vilka käcka lånekort det finns nuförtiden), och tog sedan hissen ned till fiket. Där var gott om plats för vagnen och det gick smidigt att amma i fred. Ett minus dock för det allergiovänliga fikautbudet som bestod av äpple för Selmas del. Det gäller att alltid ha med något som Selma kan äta.

På toaletten gick Selma bananas och tryckte på larmknappen. Ångerknappen fungerade tydligen inte, för när vi öppnade dörren frågade en ditrusad kille om vi var i nöd. -Nej, sa jag. -Vi är inte i nöd.

Nu är jag riktigt stressad över Göteborgsvarvet. Dryga 2 mil på Göteborgs gator, fullt med folk hela vägen. Det är tillräckligt jobbigt så. Släng in otränad och överviktigt på det. Gulp!

35

Hurra, jag fyller år! Körkort, rösträtt, köpa på Systembolaget, ja det var många år sedan födelsedagen innebar någon ny rättighet eller möjlighet. Men nu är det dags igen. Jag är nu en yngre oldgirl, och får springa klassen D35 på orienteringstävlingarna. Spännande!

Vi har råkat ut för något slags förkylningsmarathon, så jag orkade inte med något hejdundrande firande idag. Vi tog en tur till Mölndals museum där vi tittade på cirkusutställningen och fikade. Jag har fått en jättefin skidjacka som jag är sugen på att testa i skidspåret. Fredric har lagat min önskemiddag; köttbit med pasta och hemlagad pesto.

Omstart

Vilken skillnad en bitande kall morgonpromenad i solen kan göra! De senaste veckornas sjukdomsdagar inomhus började verkligen sätta sig på humöret. Och i morse fick jag veta att Selmas bästa kompis på förskolan ska flytta efter vårterminen. Usch, så tråkigt.

Men efter en skön promenad känns allt bra igen. Nu är jag frisk nog att ta upp träningen igen. Vi får väl se till att hålla kontakten med Selmas kompis. Och efter sommaren kommer det troligtvis en massa nya barn i Selmas ålder till förskolan.

Nu vill jag köpa nya blommor.

Chokladsnittar, mjölkfria så klart!

Det har varit en tuff men bra dag. Tage är förkyld, ledsen och vill helst bli buren hela tiden. Jag hade två mål med dagen:

1, Sova när Tage sov förmiddagslur.

2, Baka med Selma efter förskolan.

Första plåten. Selma gjorde en särskild kaka till pappa.

Selma tycker verkligen om att baka. Idag gjorde vi chokladsnittar. Jag byter smöret mot mjölkfritt smör. Degen blir något annorlunda, faller isär lite när man rullar. Men det går bra och de blir precis lika goda som vanliga.

Sockerbagaren provsmakar.

Host och prosit

Mjölkstockningen börjar klinga av. Tack och lov! Jag passar på att runda av med en klassisk förkylning. Tage och Fredric är solidariska och gör mig sällskap. Kommer sig denna sjukdomsparad av att jag för någon vecka sedan tänkte tanken; vi har ju inte alls varit mycket sjuka denna vinter.

Selma är hemma igen efter ett par dagar hos mormor och morfar. Hon har haft kul och lekt mycket. Selma och mormor byggde en snögubbe på parkeringen. Senare när morfar kom hem stod Selma och mormor i fönstret och vinkade. Selma vinkade frenetiskt och tittade sedan snopet på mormor, -Moffa körde på min snögubbe.

Som ett brev på posten

Mjölkstockning, feber och bröstinflammation. Inte så skoj.

Låt mig presentera...

...unge herr Sova-hela-natten!

Jomenvisst, det är sant! I natt sov Tage ända till klockan 7. Äntligen! Jag förutsätter att detta är början på en ny era, full med sova hela natten.

Trött

För längesedan hörde jag om en träningsövning som Göran Kropp (tror jag det var) körde. Han lade sig att sova i ett tält på natten, och ställde en klocka att ringa efter slumpad tid. När klockan ringde sprang han en runda i natten. Jag tyckte att det lät mer en lovligt galet. Sömn är inget man leker med.

Härom dagen insåg jag att det är ungefär vad jag håller på med. Jag lägger mig, visserligen i sängen, och ställer Tage-klockan. Det kan dröja 5 minuter, en timme eller tre timmar. Det enda jag vet med säkerhet är att min Tage-klocka kommer att ringa. Flera gånger. Detta har jag hållit på med i fem månader nu. Jag är trött.

Sista dagen

Årets sista dag började med dunkande trötthet. Tage har varit ledsen och svår trösta de senaste två nätterna. Han är förkyld, eller så är det 5-månadersvaccineringen som spökar. Selma passade på att vakna 5.30 och tvingade upp Fredric.

Dagen har ägnats åt städ och fix. Selma har kört ett trötthetsutbrott och slocknade sedan i en välbehövlig eftermiddagslur.

Nu ser jag fram emot en trevlig kväll tillsammans med lillasysters familj samt några vänner. Maten blir jättegod och barnen leker glatt tillsammans. Vi tar det lugnt och välkomnar det nya året.

Pepparkakor

Vi lyckades baka ett gäng pepparkakor i torsdags, trots tröttheten. Degen fick jag göra själv då det finns mjölk och/eller nötter i alla köpdegar. Men det var ju rätt enkelt att slänga ihop kvällen innan. Selma tyckte att det var roligt och provsmakade glatt på degen. Men vi gjorde inte som min lillasyster. Hon åt så mycket deg att hon fick magknip. Som vuxen. Två år i rad!

Dagens stora utmaning

Vi harvar vidare med segdragen förkylning och taskig nattsömn. Nu tar Selma en middagslur. Det innebär att jag har i runda slängar en halvtimme på mig att få lillebror att somna. Den bedriften belönas i sin tur med att jag kan kasta mig i soffan och blunda till ett par minuter. Det vore fantastiskt för i eftermiddag ska vi baka pepparkakor.

Lite sömn tack

För ett tag sedan var jag löjligt nöjd över hur nattsömnen funkade. Tage sov till 4-tiden för att äta lite och sedan direkt somna om. Selma sov hela natten som hon oftast gör. Gott.

Den senaste veckan har nattsömnen varit katastrofal. Både Selma och Tage vaknar hela tiden. I natt har Selma hostat konstant. Ok, tänkte jag. Då kommer hon sova länge på morgonen istället. Nej, halv sju var hon pigg och skulle gå ner.

Ska det bli någon sömn på dagen gäller det att få båda barnen att sova samtidigt. När Tage tog sin förmiddagslur såg Selma lite hängig ut. Perfekt, tänkte jag och föreslog att vi skulle lägga oss i soffan. Inte sova, bara vila lite? Selma gick med på det. Äntligen, bara några minuters sömn tack.

Nu har barnen sovit klart medan jag har sprungit fram och tillbaka för att söva om den som vaknat. Och telefonen har ringt två gånger. Där gick den sömnchansen om intet. Dags att ta en promenad. Frisk luft ska man ju bli pigg av.

Pustar ut på första advent

Sedan några år tillbaka firar vi första advent med mina kusiner med familjer. I år var det vi som stod för värdskapet. 11 vuxna och 8 barn! Nu är jag trött och pustar ut i soffan med rester av årets första julmat. Ett plus med att ha det hos oss är att vi får upp adventspynt i god tid. Ett minus är att man mest lastar fram glögg, mat, kakor och kokar kaffe och knappt hinner prata med någon. Jag får ringa till lillasyster och höra vad alla sade.

Sunkmaja

Shit, jag ser för bedrövlig ut idag. Dagens outfit består av mina gamla tjockis-jeans som jag nu inte lyckas knäppa översta knappen på och en något för liten skjorta med kräks på båda axlarna. Håret som jag borde ha tvättat i morse har jag satt upp i en liten toft. Det vill säga det hår som inte har trillat av. Jag har kommit in i tappa hår-perioden under amningen. Dessutom mår jag lite illa efter att ha stoppat i mig en rejäl näve pepparkakor under dagen. Det ångrar jag nu.

Jag såg ett "gör om mig"-inslag i Gokväll förut och blev riktigt sugen. Här är jag, hjälp mig.

Vi bakar bullar

Idag skulle vi gått till Öppna förskolan i Skatås (utomhus). Men regnrusket gjorde att vi lade om planen. Det fick bli bullbak istället! Selma tycker om att baka.

Selma har hand om den lilla degen.

Första plåten klar.

Hellweek

Vi har en galen vecka. För mycket på jobbet båda två. Jag har en viktig deadline. Och just nu när jag ska vara klar med vårens arbete börjar veckan med stort datastrul på måndag morgon. Först idag började jag komma åt arbetet igen. Tur att jag hade ett par egna halvgamla backuper och en färsk utskrift.

I måndags var jag hos barnmorskan på MVC. Det rullar på. Imorgon ska Selmas förskola på utflykt. Jag skulle egentligen följa med, men Fredric hoppar in istället. Tack och lov för det! På torsdag ska jag på äggprovokation med Selma. Blodprovet vi tog för ett tag sedan visade lågt värde som förhoppningsvis innebär att Selma tål ägg i tillagad form. Hoppas, hoppas!

Att lägga VAB-pusslet

Selma har sedan starten på nya förskolan i mitten av februari hunnit med tre förkylningar. Hela förra veckan var hon sjuk. I måndags såg vi äntligen en VAB-fri vecka framför oss. Tills telefonen ringde. Selma sjuk. Piss.

Vi pusslar vidare och mina föräldrar rycker in.

Selma kökshjälp

När jag grejar i köket kommer Selma direkt med en stol, klättrar upp och ska hjälpa till. Hon tycker mycket om att lägga ingredienser i små skålar och flytta runt. Ikväll lagade jag en mjölk- och äggfri köttfärspaj. Det gjorde Selma också.

Nyflyttade

Äntligen har vi flyttat! I lördags gick stora flyttlasset, och vilken tid det tog. Vi höll på hela dagen. Stort tack till de som hjälpte oss, det hade aldrig gått annars.

Nu har vi kommit till rätta. Vi bakar pepparkakshus, sjunger julsånger och spritsar frost på fönstren... eller kanske inte. Det är grejer överallt. Skit samma, det är kul som tusan att inreda och köpa en och annan ny pryl.