Nattkampen, natt 3

Selma spexar vid blöjbytet.

Tre nätter utan mat är avverkade. Därmed ska Selma sova hela nätterna framöver. Jag är skeptiskt. Kan det verkligen fungera redan? Vi är inställda på fortsatta vaknätter.

Senaste natten gick ändå betydligt bättre än de två första. Vi var hos kompisar på höstmys där Selma gick och lade sig i resesängen strax innan kl. 21. När hon vaknade vid 23-tiden passade vi på att åka hem. Ingen mat! Väl hemma i spjälsängen vaknade hon några gånger under natten, men vi fick henne att somna om utan att ta upp henne. Kl. 4 var hon ledsen och jag fick gå runt med henne i kanske 20 minuter innan hon somnade om och sov till kl. 7. Inte så illa.

Det känns att det varit dåligt med sömn senaste nätterna. Tänk den som fick sova en hel natt! Det har inte jag gjort på drygt åtta månader.

Nattkampen, natt 2

Andra natten avverkad. Det gick ungefär som första natten. Selma lade sig kl 19. Vi var trötta sedan första natten och passade på att lägga oss tidigt för att orka med ytterligare en tuff vaknatt.

Selma vaknade någon gång under kvällen men somnade lätt om igen. Runt midnatt vaknade hon igen. Jag tog första passet och gungade henne i vagnen. Jag höll modet upp med att Fredric skulle ta vid en timme senare. Kl 01:00 blev jag avlöst. Fredric tog två nattrundor i kvarteret och jag försökte somna om. Det gjorde inte Selma. Det blev en kort timme.

Snart var det mitt pass igen. Denna gång satte jag Selma i bärselen. Först var hon tyst och lugn, jag tänkte att jag kanske kunde få gjort något samtidigt. Selma satte snart igång att skrika och sprattla. I ren desperation började jag springa på stället, det gjorde susen. Efter bara ett par minuter snarkade hon sött. Jag lyckades lyfta över henne till spjälsängen och kastade mig i säng. Klockan var nu strax innan 03.

05:oo var det dags igen. Jag skickade upp Fredric som tog hand om Selma fram till 05:40. Då tog jag vid och fixade Nutra-välling. 06:00 fick hon äntligen mat. Sedan sov vi gott fram till 8-tiden.

Nattkampen, natt 1

Enligt "barnsnacket" tar det tre nätter att vänja av med nattammandet. Flera i vår omgivning har kört tuffa nattrace, oftast med gott resultat. Igår kväll beslutade vi oss snabbt för att nu får det vara nog med ätande på natten. Nu är det dags att sova hela natten!

Jag ammade sista gången någon gång efter 22. Selma vaknade efter en timme, men somnade om igen. Vid 2-tiden var det dags för kamp. Jag gick runt med Selma som skrek och slingrade sig som en orm. Hon är stark i kroppen, det var svårt att bara hålla henne. Hom fick lite vatten att dricka.

Efter kl. 3 kom Fredric upp och tog över. Han satte Selma i vagnen för att ta en promenad i natten. Selma blev tyst direkt i vagnen och tittade misstänksamt på oss. Efter en runda ute i kylan somnde Selma äntligen. Hon fick ligga kvar i vagnen i hallen, och jag lade mig i soffan för att hålla koll på henne.

Jag somnade gott och väcktes av Selma kl. 6.00. Den tid vi bestämt att hon skulle få mat. Det var lockande att lägga mig i sängen och amma. Men jag fixade nutramigen (välling) istället. Selma drack litegrann. Och efter ett tag fick jag henne att somna om i sin säng igen.

En natt avklarad, två kvar. Så långt har det gått bra. Jag är lite trött, men det känns ok. Jag har inga jobbiga måsten idag. Det är värre för Fredric som inte kunnat sova knappt något alls.

Selma 8 månader

Selma 8 månader: Selma är nu 8 månader och kryper på för fullt. Hon drar sig upp till knästående mot stolar, soffbordet eller elementen. Sedan står hon glatt där och viftar med händerna och tjoar. Ibland lyckas hon ta sig ned igen, ibland trillar hon med en duns i golvet.

Ytterligare två tänder i överkäken har tittat fram. Denna gång tror vi att Selma har haft lite mer ont av att tänderna har växt ut än tidigare.

Vid ännu ett läkarbesök konstaterades att Selma är allergiskt mot ägg. Förhoppningsvis växer det bort liksom mjölkallergin. Det har gått trögt med maten. Jag har kraftigt dragit ned på amningen under dagen. Det var några tuffa dagar med mycket gnäll och skrik. Men efter det har Selma ätit mycket bättre. Nu är det bara nätterna kvar som vi ska få ordning på. Selma vaknar ofta, och ammas.

Selma har blivit rätt så mammig, särskilt när hon är ledsen eller när jag går iväg. Men när pappa kommer hem från jobbet kryper hon alltid glatt mot hallen för att hälsa välkommen hem.

Som förra månaden fortsätter Selma att undersöka allt hon kommer över. Nu är det lättare eftersom hon lätt tar sig fram i lägenheten. Vi får plocka undan saker allt eftersom. Och det är kul att prata och göra olika ljud.

Nu är det aldrig några problem att åka bil. Selma sitter som en kung i nya bilstolen. Hon kan titta runt i bilen och ut genom rutan. Med babyskyddet var det nästan alltid gråt mot slutet.

Selma fortsätter med storlek 74.

Mormorsfilten

Jag virkar på för fullt. Det har gått en månad sedan jag startade. I början var jag tveksam till om jag skulle fortsätta med det grå garnet mellan rutorna. Vitt skulle nog blivit finare. Men det blir bra såhär också. Höstigt med grått.

Kanske har jag gjort mer än hälften nu, om den ska bli 7x6 rutor. Vi får se. Det är fortfarande roligt, men jag är sugen på kommande projekt. Jag ska sy två julklappsstrumpor (helst innan jul) och en anslagstavla till hallen.

Vi drar till IKEA

Snart åker Selma och jag till IKEA. Vi ska träffa en annan mamma och liten tjej. På inköpslistan står:

-Badrumsgrejer, förvaring
-Leksaker till Selma (hon har bara bebisleksaker)
-Säkerhetsprylar för Selma
-Tyger och band, särskilt till Selmas rum
-Tavellister och ramar
-Allt möjligt till Selmas rum
-Lampor till vardagsrummet

Jag börjar med de första punkterna idag. Det får bli fler besök snart.

Jag funderade på hur det är med maten i restaurangen. Om de har någon mjölkfri rätt. IKEA är så smarta! På hemsidan finns innehållsdeklaration för alla maträtter. De har även förenklat och visar tydligt vilka rätter som krockar med vilka allergier. Extra plus för att de inte har mjölkprodukter i köttfärssåsen.

Senaste dagarna

Det går sakta bättre med maten för Selma. Hon äter betydligt bättre än förra veckan.

I fredags morse packade jag på oss regnkläder och traskade upp till biblioteket. Jag ångrade så att jag anmält oss till Pyttepoesi. Vi hade kämpat hela natten och både jag och Selma var trötta. Men det var jättebra. Enkelt och mysigt. En kvinna läste rim och ramsor. Efter en stund var det boktuggarpaus. Selma kröp snabbt fram och högg tag i böckerna.

På fredagskväll var jag iväg på egen hand lite längre för första gången. Jag och Snälli var hembjudna till Eulalia på middag. Gott och trevligt! Konstigt att inte ha Selma med mig, men lite skönt också.

Nu är det en månad kvar tills jag ska springa patrullorientering med lillasyster. Jag passade på att slipa på den obefintliga formen i söndags då det var orienteringstävling i Delsjön. Det var en rejält kuperad bana. Jag fick verkligen slita. Kul var det också. Nu vill jag komma igång med träningen (för hundrade gången). Selma kräktes på min ol-blus innan vi åkte hemifrån. När jag tog av mig överdragskläderna på TC hade jag bara underställ på mig. Tokigt! Tur att de har sportförsäljning på plats.

En pytteseger

Selma åt precis en hel jätteliten portion gröt. Det behövde jag, och hon också uppenbarligen.

Kampen fortsätter

Vi kämpar på med maten. Idag är andra dagen som jag dragit ned rejält på amningen. Jag hoppas att Selma snart ska fatta galoppen. Nu är det mat som gäller. Det är inte lätt när hon är otröstligt ledsen och tårar rullar på hennes kind. Jag försöker tänka på att det är för hennes skull.

Ägg

Vi misstänkte att Selma är allergisk mot något mer än mjölkprotein. Mycket riktigt. Ägg. Det som är bra är att barn oftast växer ifrån mjölkallergi också. Så vi hoppas på det.

Jag ska köra äggfritt i två veckor och sedan stämma av med läkaren. Plötsligt blev jag väldigt sugen på ett kokt ägg. Lagom löst. Och hej då till den supergoda mjölkfria pannkakssmeten, där var det ägg. Äh, jag tror inte att det ska bli så besvärligt faktiskt.

Matfighten

Det mesta går jättebra med Selma nu. Hon är på gott humör, leker bra, kryper och utforskar omgivningen och är mest hela tiden helt fantastisk. Men ätandet krånglar (och nattsömnen).

Selma är inte så noga med att bli matad. Vi har försökt allt; lekt, lurats, tvingat, struntat... you name it. Hon tycker om att äta själv. Plockmat. Igår tyckte jag att jag var så himla fiffig som gjorde små smörgåsar av rån och mosad avokado. Men det är långt ifrån vad hon ska få i sig, ingen lösning på lång sikt. Och framför allt vaknar hon ofta ofta på nätterna och vill amma. Det har ökat från några få gånger per natt till väldigt ofta. Något måste göras. Selma leder matfighten. Nu är det vi som bestämmer!

Inte helt nöjd...

Japp, såhär får jag se ut ett tag. Jag hade inte tänkt mig att det skulle bli så kort.

Slant hon med saxen?

Jodå, jag hittade efter lite letande en frisörsalong som hade en ledig tid och Selma sov nästan hela tiden. Är jag nöjd? Tja, lite blandat. Det känns bra, det slitna trulset är borta. Men det blev lite väl... kort. Jag gillar inte riktigt hur det ser ut. Om några veckor blir det nog bra. Jag ska försöka få till ett foto. Nu är jag supertrött efter en lång dag på öppna förskola, och kameran är ute på vift.

Klippdax

Planen var att klippa en ny frisyr till jul, när jag förhoppningsvis gått ned alla extrakilon. Nu står jag inte ut med det här burret längre. Det stackars håret som är kvar ser mest ut som en hårmassa på huvudet, ingen frisyr alls. Halva kalufsen har dessutom trillat av under amningen.

Nej, nu är det jag som klipper mig. Planen är att hitta en drop-in-tid på någon av de fem frisörsalonger som ligger mellan vår lägenhet och Mariaplan. Sedan ska Selma vara på gott humör också, helst sovandes. Jag tar med majskrokar och vattenflaska som muta. Och så gäller det att frisören vi kommer över kan klippa till något snyggt. Jag tänker mig lugg och någon slags page. Lycka till!

Såhär ser jag ut nu:

Trött

Det är fantastiskt väder idag. Sol och kall krispig luft. En promenad vore underbart. Men jag orkar inte. Selma har levt rövare hela natten. För femte natten i rad. Vi tror att hon kanske har fler tänder på gång. Hoppas det.

Jag bestämde mig i alla fall för att hoppa över den lockande promenaden och passa på att sova istället när Selma sover förmiddagslur. Men hon vill inte sova. Inte själv och inte med mig heller. Efter ett gäng små snytingar i ansiktet och sparkar i magen gav jag upp. Nu leker Selma på golvet och jag går runt i trötthetsdimma.

Lilla fröken Sjörövare försöker se oskyldig ut.