No skänk

Det blev ingen skänk igår. Det var ingen som vi föll för, dessutom var de lite dyrare än vi kom ihåg. Det coola runda bordet var kvar, och ropade på mig.

Nu blir det till att ge sig ut på fler möbelrundor. Precis vad Johnny Rocker helst gör på helgerna 10-15. Jag ska lura med honom till Annorlunda möbler och Svenska Hem. Det har gått troll i det här med skänken. Vi letar nu efter en skänk som det fullkommligt strålar om.

Shoppa skänk

Idag ska vi iväg och titta på en skänk. Vi har gjort oss av med både den gamla soffan och byrån. Så nu kan vi handla möbler med gott samvete. Blocket är verkligen grymt. Vi la ut annonsen på söndag kväll, och på måndag var grejerna sålda. Tio personer ringde på vår ikea-byrå. Det trodde jag aldrig.

Nu är det skänk-dags. Vi vill ha en robust och rejäl skänk. Hellre lite gammal än modern. I våras hittade vi ett ställe som har en massa sådana möbler och dessutom snickrar själva, Hus & Hem. Jag föll för ett gigantiskt runt bord med plats för 15 personer. Det skulle passa perfekt i den stora gillestugan i engelsk stil som jag drömmer om.

Bakis?

Jag är helt mörbultad. Kroppen värker och ögonen lyser röda. Jag hajjade till när jag tittade mig i spegeln i morse. Johnny Rocker hajjade också till, och frågade varför jag såg så konstig ut. Nejdå, jag har inte slagit runt en tisdagkväll. Jag har löptränat med cykelklubbens ungdomar. Det är allt. Och nu stapplar jag fram på jobbet och kisar i lysrörsskenet. Visst är träning bra!

Hur kul är det att vara ett vrak då? Toppen. Jag älskar det! Träningsvärk är underbart, och är det extra mycket är det ännu bättre.

Nu har jag tränat på bra och regelbundet i flera veckor. Löpningen går bättre och bättre. Det går bättre och bättre för cykelkillarna också. Jag inser att jag snart inte har en chans att hänga med någon av dem. Men det är bara roligt. Nu får de ha tanten efter sig.

I väntan på Bus

Snart kommer lille Bus på besök. Sist han hälsade på var han lite trött. Såhär skön tyckte han att vår soffa var.

När lillasyster och Homer gifte sig fick gästerna olika uppdrag. Vårt uppdrag blev att bjuda på restaurangbesök. Idag är det dags. Det blir inte så flådigt denna gången. Vi ser till att ha nära hem ifall Bus tröttnar på allt folk.

Stress

Puh. Jag är helt slut. De senaste veckorna har varit tokstressiga på jobbet. Jag har inte gjort annat än jobba och träna. Ja faktiskt, träna. Eftersom vi håller i klubbens löpträning nu har jag inte haft möjlighet att låta bli.

Jag har en väldigt hög tröskel till att längta efter träningspassen istället för att förfasas inför dem. Snarare ett plank än en tröskel. Nu hänger jag i vilket fall där uppe på kanten. Snart kan jag hoppa ner på andra sida och joina träningsfreaksen. Om jag får kalla mig det med mina blygsamma tre, snart fyra, pass i veckan.

Nu väntar en härlig helg, som jag tänker inleda med en djupdykning ner i tv-soffan och ännu ett avsnitt av fantastiska the Wire. Kanske lyxar jag till det med ett litet glas portvin.

På måndag limmar jag åter fast blicken på skärmen och trummar vidare på tangenterna. Det är sista veckan av stress innan vi är i hamn. Sedan tänker jag bara njuta av att detta segdragna projekt faktiskt verkar bli riktigt lyckat.