Selma spottar, gurglar och kräks sitt penicillin. Vi är inne på tredje dagen i kuren, men det känns inte som hon får behålla tillräckligt. Efter två raska kräkningar och i morse insåg jag att knappast några droppar medicin fanns kvar i Selmas lilla kropp. Dessutom har hon inte ätit ordentligt sedan i tisdags. Jag ringde till vårdcentralen.
Dagen har spenderats telefonerande. Först gick det jättebra. Vi skulle få mer penicillin, varför jag gav Selma en ny dos (som kräktes upp). Sedan började strulet. Ett tag väntade jag på att läkaren från lördagen skulle ringa upp. Något samtal senare visade det sig att han hade semester veckan ut. Sedan meddelade en sköterska att den första läkaren inte hade tid att ringa upp, vi skulle ge mycket vätska. Men då behövde vi ju mer penicillin för att räcka kuren ut. En sköterska skulle återkomma. Efter mer väntande och något samtal tröttnade jag.
Det är inte svårt att ta en fight när Selma gråter och har ont i öronen och jag inte får tidigare utlovat penicillin. Jag placerade Selma i vagnen och traskade ilsket iväg för att barrikadera vårdcentralen. Vårt budskap var tydligt: Vi rör oss inte ur fläcken förrän vi har receptet i handen. Det funkade!
Nu funderar jag på om det finns någon svartlistningsfunktion i vårdcentralens datasystem. Har de fyllt i där att Selma har en jobbig och tjatig mamma? Lägger de på luren nästa gång jag ringer och häller vatten i medicinflaskan?
(Jag måste säga att sköterskorna jag pratade med var väldigt tillmötesgående. Det gick otroligt snabbt att komma fram på telefon, under hela dagen. )
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar