Låt mig presentera...

...unge herr Sova-hela-natten!

Jomenvisst, det är sant! I natt sov Tage ända till klockan 7. Äntligen! Jag förutsätter att detta är början på en ny era, full med sova hela natten.

Svartlistad på vårdcentralen?

Selma spottar, gurglar och kräks sitt penicillin. Vi är inne på tredje dagen i kuren, men det känns inte som hon får behålla tillräckligt. Efter två raska kräkningar och i morse insåg jag att knappast några droppar medicin fanns kvar i Selmas lilla kropp. Dessutom har hon inte ätit ordentligt sedan i tisdags. Jag ringde till vårdcentralen.

Dagen har spenderats telefonerande. Först gick det jättebra. Vi skulle få mer penicillin, varför jag gav Selma en ny dos (som kräktes upp). Sedan började strulet. Ett tag väntade jag på att läkaren från lördagen skulle ringa upp. Något samtal senare visade det sig att han hade semester veckan ut. Sedan meddelade en sköterska att den första läkaren inte hade tid att ringa upp, vi skulle ge mycket vätska. Men då behövde vi ju mer penicillin för att räcka kuren ut. En sköterska skulle återkomma. Efter mer väntande och något samtal tröttnade jag.

Det är inte svårt att ta en fight när Selma gråter och har ont i öronen och jag inte får tidigare utlovat penicillin. Jag placerade Selma i vagnen och traskade ilsket iväg för att barrikadera vårdcentralen. Vårt budskap var tydligt: Vi rör oss inte ur fläcken förrän vi har receptet i handen. Det funkade!

Nu funderar jag på om det finns någon svartlistningsfunktion i vårdcentralens datasystem. Har de fyllt i där att Selma har en jobbig och tjatig mamma? Lägger de på luren nästa gång jag ringer och häller vatten i medicinflaskan?

(Jag måste säga att sköterskorna jag pratade med var väldigt tillmötesgående. Det gick otroligt snabbt att komma fram på telefon, under hela dagen. )

Selma sjukling

Selma är sjuk. I veckan började det med en rejäl förkylning plus att hon kräktes. Efter några dagar verkade hon må bättre igen. Men i natt kräktes hon igen och var jätteledsen i morse. Vi åkte till cityakuten där öroninflammation konstaterades. Stackars vår lilla tjej.

Ur vägen, här kommer Selma!

Selma undrar om någon vågar komma och leka...

Selma goes maraccas

Plugg plugg

Selma är grym med gå-vagnen hon fick av oss i julklapp.

Jag kämpar på med min distanskurs i webbinformatik. På fredag i nästa vecka ska alla uppgifter vara inlämnade. Tre uppgifter är klara och godkända. En uppgift är inlämnad men inte betygsatt ännu.

Jag har två uppgifter kvar. Den sista uppgiften är en hemsida för ett mindre företag samt en rapport. Jag ska göra en hemsida för ett fiktivt företag. Vi får se vad jag hittar på. Tillbaka till pluggeriet...

Hur lång tid tar det att skura badrumsgolvet?

Rätt svar: Tre majskrokar!

Selma jagar blommor

Selma 9 månader

Selma 9 månader: Lilltjejen har passerat 9 månader. Det här är verkligen en rolig ålder, det händer nya saker varje dag. Nu står Selma stadigt mot möbler, även om hon trillar ibland. Hon kan gå utmed soffan eller soffbordet.

Vi har börjat göra iordning ett eget rum till Selma. Hon har fått de nedersta hyllplanen till sina leksaker. Ibland kryper hon in till sitt rum. Vi hör lite dunkande med klossar i hyllan och efter ett tag kommer hon tillbaka igen. Det är både kul och rätt skönt att hon kan leka på egen hand. Jag tror att det är bra.
Selmas favoritsysselsättningar:

1, Stå vid elementet och titta ut genon fönstret. Helst ska hon ha ett persiennsnöre i munnen också.
2, Ha en smarrig leksak i munnen.
3, Bläddra i bondgårds-pekboken.
4, Krypa över oss när vi ligger på golvet, eller över reglarna under köksbordet.
5, Vifta med armarna i luften eller banka på något.

Vi har haft en rejäl nattfight med Selma. Först slutade jag att amma henne på natten. Det blev några tuffa nätter, men hon fann sig rätt snart i de nya rutinerna. Hon fortsatte dock att vakna ofta på natten. Då försökte vi få henne att ligga kvar i sängen, men att vi fanns där och lugnade henne. Det gick riktigt bra faktiskt. Sedan dess sover Selma i stort sett hela nätterna.

Selma äter bättre och bättre. Frukt är favoritet, men det mesta slinker ned.

Selma testar att göra olika ljud. Ett par dagar säger hon ma-ma-ma, sedan kan det vara buff-buff, och nästa dag är det grrtsch. Jag försöker lära henne att säga mamma, pappa och lampa. Men det har inte varit intressant. Hon har sagt "gris" två gånger. (Var det mamma hon menade!?)

Selma har börjat med storlek 80.

Skitvaccin

Idag åkte jag och Selma in till barnmedicin för att pricktesta vaccinet på Selma. I väntrummet träffade vi en pappa och dotter som redan gjort pricktesten. Pappan sa att de gjorde en prick med vaccinet och en testprick. Om vaccinpricken inte blev större än testpricken så gick det bra att vaccinera. Det hade gått bra för dem.

Efter ett kort besök hos läkaren var det dags för oss att pricka. Vi fick gå ut och vänta en kvart innan prickarna skulle bedömmas. Jag tittade på Selmas arm och såg hur vaccinpricken blev jättestor. Skit också. Jag började ana att det kanske inte skulle bli någon vaccinering. Väl inne igen konsulterade labbkvinnan läkaren, och de konstaterade att vi inte kunde vaccinera Selma. Jag blev så besviken. Det syntes nog, jag fick en kram av läkaren. Jag visste ju att det kanske inte skulle bli av. Men jag hade faktiskt förutsatt att det skulle gå bra. Det var bara till att åka hem igen. Skönt att jag och Fredric är vaccinerade i alla fall. Nu får vi ta det försiktigt med Selma. Inga Ikea-besök på ett tag.

2 av 3 vaccinerade i familjen

Idag fick äntligen jag och Fredric vaccinerat oss. Vi var på plats vid öppningsdags i morse. Det var inte svårt att se var vaccineringen var. Det var redan kö. Efter nästan två timmar var vi klara. Vi passade på att slinka in på barnmedicin för att höra om Selma kunde göra vaccintestet (äggallergi). Men vi råkade ut för en riktigt surtant, så det blev inget med det. Jag har sett henne där förut, och hon var otrevlig då också.

I eftermiddags ringde vår trevliga läkare upp och meddelade att Selma ska göra testet. På onsdag blir det av. Först pricktest med vaccin. Om det går bra vaccineras hon direkt på plats. Och då ska vi stanna kvar en timme för observation.

Det gör ont i armen efter vaccineringen. Jag känner mig lite trött och tung i huvudet också. Men det är det värt. Det känns bra att vi förhoppningsvis skyddar Selma.

Patrull-orientering med lillasyster

Idag var det så dags för det stora orienteringsmålet i höst. Det var lång tid kvar när vi bestämde oss för att springa Uddevallas Silva-trofen. Helt plötsligt var det dags, och jag hade inte alls tränat sådär mycket som jag tänkt mig. Det var i alla fall jätteroligt. Och jag tycker själv att jag faktiskt sprang riktigt bra. Alla startar samtidigt, och man springer i par. Det var en gubbe som knödde och fånade sig trots att hans partner var långt bak. Det fick mig att tända till ordentligt, och någon form av kondition infann sig.

Igår försökte jag få tag på Selmas läkare för att utreda om hon kan vaccineras eller inte. Jag blev jätteglad då jag kom fram redan kl. 8. Men vår läkare skulle inte vara där under fredagen, så vi kunde bara lämna ett meddelande. Hon ska ringa upp under veckan. På måndag ska jag försöka att ringa igen, och så ska jag och Fredric se om vi kan få vaccinerat oss.

Selma verkar dela mitt intresse för blommor.

Förkylning och oro

Selma är förkyld. Igen. Jag känner mig också lite tät i kranen och rasslig i rören.

Vad jag funderar mest över nu är svininfluensan. Jag tycker att det är riktigt läskigt. De allra minsta barnen är ju bland de som drabbas värst. I eftermiddag kom rekommendationen att även ej riskgrupp mellan 6 månader och 3 år också ska vaccineras. Det känns bra. Jag vill få det gjort så snart som möjligt. Det som är besvärligt är att Selma är allergisk mot ägg. Vad jag förstått måste vi först göra ett pricktest med vaccienet. Imorgon ska jag ringa till barnmedicin, men kommer förmodligen inte att komma fram. Och sedan är det helg. Piss!

För övrigt har Selma tagit några steg runt soffbordet idag.

Nattkampen, en god natts sömn

De senaste nätterna har Selma sovit gott. Och därmed även jag. Tänk, jag har inte sovit ordentligt på dryga åtta månader. Och då är jag också en sådan som behöver mycket sömn. Selma har vaknat 0-2 gånger under natten det sista. När hon vaknar, och inte verkar somna om av sig själv, har jag kört med sssshhhh-ljudet. För det mesta har hon lätt somnat om. Det är helt fantastiskt!

Nu återstår att flytta in lilla tjejen i eget rum. Innan veckan är slut ska vi nog få till det.

Själva nattningsrutinen sitter inte så bra, kom jag på. Ibland somnar hon snabbt, och ibland har vi hållt på i upp mot en timme. Det måste fixas. Jag vill att Selma ska kunna slappna av och somna tryggt.

Nattkampen, oväntad vändning

För ett tag sedan läste jag om Anna Wahlgrens "sova hela natten"-metod. Det hela går ut på att lugna barnet där det ligger, i sängen. Om man tar upp barnet när det skriker bekräftar man dess rädsla för att ligga ensam i sängen. Istället ska man vara lugn och trygg i barnets närhet och barnet ska vara kvar i sängen. (Av någon anledning tror många att Anna Wahlgrens metod går ut på att lämna barnet att skrika i 5-minutersintervall)

De senaste två nätterna har jag testat detta. Jag lade även till ett sshhhhhh-ljud som lillasyster kört med lille Bus. Det har gått jättebra. Selma har vaknat kanske tre gånger per natt. Då har jag buffat henne lätt i baken och sagt sshhhh upprepade gånger. Efter bara någon minut har hon somnat om. Man kan ju nästan säga att jag har fått sova hela natten. Äntligen! Men jag har nog en del sömn att ta igen, jag är trött. Det känns också bra att Selma förhoppningsvis kan slappna av och somna om lättare.

Vid själva nattningen har jag också kört med detta. Det har fungerat, men tagit lååång tid. Det gäller att vara konsekvent och tålmodig.

Nattkampen, bakslag

I natt har Selma levt rövare igen. Inget hjälpte. Till slut somnade hon någon timme i vagnen och jag i soffan. Jag undrar varför hon vaknar hela tiden, och inte kan komma till ro. Tänder, oro, separtionsångest, rädsla... vad?

Nu ska vi åka till Ikea. Hoppas att Selma kan sova lite.

Nattkampen, natt 4 och 5

Dammsugaren är en favorit!

Det känns jättebra att vi tog tag i nattammandet och körde det här racet till slut. Natt fyra behövde vi inte ta upp Selma alls. Och natt fem tog jag upp henne en kort stund. Hon vaknar fortfarande flera gånger per natt, men somnar om då vi gungar sängen eller kör lite med dammsugaren. Känns lite knäppt med dammsugaren, men hon tokslocknar direkt. Nu ska vi bara få henne att sova hela natten helt på egen hand, så kanske vi kan känna oss pigga och utvilade i fortsättningen.

Nattkampen, natt 3

Selma spexar vid blöjbytet.

Tre nätter utan mat är avverkade. Därmed ska Selma sova hela nätterna framöver. Jag är skeptiskt. Kan det verkligen fungera redan? Vi är inställda på fortsatta vaknätter.

Senaste natten gick ändå betydligt bättre än de två första. Vi var hos kompisar på höstmys där Selma gick och lade sig i resesängen strax innan kl. 21. När hon vaknade vid 23-tiden passade vi på att åka hem. Ingen mat! Väl hemma i spjälsängen vaknade hon några gånger under natten, men vi fick henne att somna om utan att ta upp henne. Kl. 4 var hon ledsen och jag fick gå runt med henne i kanske 20 minuter innan hon somnade om och sov till kl. 7. Inte så illa.

Det känns att det varit dåligt med sömn senaste nätterna. Tänk den som fick sova en hel natt! Det har inte jag gjort på drygt åtta månader.

Nattkampen, natt 2

Andra natten avverkad. Det gick ungefär som första natten. Selma lade sig kl 19. Vi var trötta sedan första natten och passade på att lägga oss tidigt för att orka med ytterligare en tuff vaknatt.

Selma vaknade någon gång under kvällen men somnade lätt om igen. Runt midnatt vaknade hon igen. Jag tog första passet och gungade henne i vagnen. Jag höll modet upp med att Fredric skulle ta vid en timme senare. Kl 01:00 blev jag avlöst. Fredric tog två nattrundor i kvarteret och jag försökte somna om. Det gjorde inte Selma. Det blev en kort timme.

Snart var det mitt pass igen. Denna gång satte jag Selma i bärselen. Först var hon tyst och lugn, jag tänkte att jag kanske kunde få gjort något samtidigt. Selma satte snart igång att skrika och sprattla. I ren desperation började jag springa på stället, det gjorde susen. Efter bara ett par minuter snarkade hon sött. Jag lyckades lyfta över henne till spjälsängen och kastade mig i säng. Klockan var nu strax innan 03.

05:oo var det dags igen. Jag skickade upp Fredric som tog hand om Selma fram till 05:40. Då tog jag vid och fixade Nutra-välling. 06:00 fick hon äntligen mat. Sedan sov vi gott fram till 8-tiden.

Nattkampen, natt 1

Enligt "barnsnacket" tar det tre nätter att vänja av med nattammandet. Flera i vår omgivning har kört tuffa nattrace, oftast med gott resultat. Igår kväll beslutade vi oss snabbt för att nu får det vara nog med ätande på natten. Nu är det dags att sova hela natten!

Jag ammade sista gången någon gång efter 22. Selma vaknade efter en timme, men somnade om igen. Vid 2-tiden var det dags för kamp. Jag gick runt med Selma som skrek och slingrade sig som en orm. Hon är stark i kroppen, det var svårt att bara hålla henne. Hom fick lite vatten att dricka.

Efter kl. 3 kom Fredric upp och tog över. Han satte Selma i vagnen för att ta en promenad i natten. Selma blev tyst direkt i vagnen och tittade misstänksamt på oss. Efter en runda ute i kylan somnde Selma äntligen. Hon fick ligga kvar i vagnen i hallen, och jag lade mig i soffan för att hålla koll på henne.

Jag somnade gott och väcktes av Selma kl. 6.00. Den tid vi bestämt att hon skulle få mat. Det var lockande att lägga mig i sängen och amma. Men jag fixade nutramigen (välling) istället. Selma drack litegrann. Och efter ett tag fick jag henne att somna om i sin säng igen.

En natt avklarad, två kvar. Så långt har det gått bra. Jag är lite trött, men det känns ok. Jag har inga jobbiga måsten idag. Det är värre för Fredric som inte kunnat sova knappt något alls.