Laddar eller nåt

Nu börjar det verkligen att dra ihop sig. Som längst är det lite drygt två veckor kvar. Dags att packa den där BB-väskan. Rent praktiskt är vi förberedda, men mentalt känns det overkligt. Tänk att det ska komma en ny familjemedlem!

Jag mår rätt så bra, men är väldigt trött och otymplig.

Vecka 30 och förlossningssamtal

Idag går vi in i vecka 30. Det känns fortfarande helt overkligt att vi om ett par månader ska ha ett barn till. Vem är det som kommer till oss? Jag mår förhållandevis bra. Lite småkrämpor som ryggont, otymplig kropp och trötthet. Jag har inte vägt mig på någon vecka, men gissar att jag förmodligen har gått över 80-strecket nu. Vilket innebär en viktökning på närmare 20 kilo. Jippie! Två och en halv månad kvar...

I förmiddags åkte jag till Östra för ett samtal med en barnmorska på Auroramottagningen. Dit kan man gå på samtal om man har förlossningsskräck. Det har inte jag, men jag känner en otrygghet efter Selmas förlossning och födelsevikt. Jag var där för att göra upp en förlossningsplan, vilket känns väldigt bra.

Jag var halvvägs till Partille innan jag insåg att jag inte hade svängt av motorvägen. Nervös. Barnmorskan var toppen, ändå insåg jag att jag darrade på rösten när jag började prata. Det gick inte att stoppa och slutade såklart med att jag satt där och grät. I vilket fall var vi överens om att det inte är bra för mig att gå över tiden så mycket som med Selma och inte heller att sätta igång förlossningen. Det lutar åt att vi sätter ett datum för snitt vid beräknad förlossning. Kommer det igång innan så blir det vanlig förlossning och annars blir det snitt. Det känns bra. Jag har en ny tid hos en läkare som bestämmer, förhoppningsvis tycker hon likadant.

Nu är jag helt slut och kall i kroppen. Ögonen svider och tankarna snurrar. Men jag är nöjd med planen som förhoppningsvis blir spikad.

Aj aj

Jag har mått riktigt bra i flera veckor, och har knappt alls tänkt på att jag är gravid. Sista veckan har det vänt. Jag börjar bli otymplig. Jag har svårt att ta upp något på golvet och kan inte utan hjälp lägga ena benet över det andra. Men framför allt börjar det att göra ont. Benen är fulla av små explosioner och ryggen värker. Tre månader kvar, var ska det sluta?

Jag funderar mer och mer på hur bebisen ska komma ut. Selma var stor, 5130 g. Hon kom ut, men det gick långt ifrån smidigt. Stora barn är en risk, och jag är övertygad om att den här bebisen också blir stor, det verkar ligga i släkten. Om ett par veckor ska jag på samtal där vi förhoppningsvis kommer överens om en plan.

Nu är vi i vecka 28. Selma verkar inte alls förstå eller intresserad när vi pratar om att ett lillasyskon ska komma. Däremot snappade hon upp att jag hade ont i magen för någon vecka sedan. -Mamma ont i magen.

Ultraljud vecka 18

Idag var vi på det vanliga ultraljudet i vecka 18. Jag blev lite nervös innan, men inte i närheten av nervositeten med Selma. Jag har knappt känt några rörelser ännu. Men vi fick se en liten bebis där inne som mådde bra och såg frisk ut. Det var väldigt skönt. Nu är det mycket mer verkligt.

Gravid med lilla tvåan

I början av augusti är det beräknat att en liten bebis ska titta ut.

Fram till vecka 14 mådde jag rejält illa och var otroligt trött. Det var ingen höjdare. De lediga dagarna i julhelgen ville jag bara ligga i soffan och sova. Jag kände en avsmak för det mesta. De senaste veckorna har illamående klingat av. Trött är jag fortfarande. Det börjar bli allt mer verkligt att vi faktiskt ska få en ny liten familjemedlem. Tanken är hisnande. Jag känner ett begynnande sug efter bebisprylar och framför allt bebiskläder.

Något som en extra kul denna gång är att vi har Selma som ska få ett lillasyskon. Selma verkligen tokälskar bebisar och vill gärna hålla, bära, kram och fixa på alla sätt med napp och filtar. Det ska bli så kul att se hur hon reagerar när vi plötsligt har en bebis som också ska bo hos oss.

Nu är vi i vecka 17. De första veckorna var riktigt sega, men nu går det snabbt. Den här gången är jag inte så intresserad av graviditeten, utan vill att bebisen ska komma nu. Eller ja, det kanske blir lagom i augusti ändå.

Är det en sådan här liten krabat måntro?