Klartecken för ägg

Selma klarade äggprovokationen. Härligt! Provokationen gjordes i tre steg. Först gnuggade sjuksköterskan sockerkaka innanför underläppen på Selma. Sedan väntade vi i en halvtimme. Ingen reaktion. Sedan fick Selma äta lite sockerkaka. Och så väntade vi. Ingen reaktion. Slutligen fick hon äta en lite större bit. Fortfarande ingen reaktion.

Nu ska vi börja med lite ägg i tillagad form. Absolut inte råa ägg, så det blir inget smak på sockerkakssmeten. På förskolan fortsätter Selma med äggfri kost tills vi utvärderat äggätandet ordentligt hemma.

Någon provokation med mjölk är det inte aktuellt med förrän Selma fyllt 3 år. Det räcker med ostincidenten på förskolan som mjölkprovokation.

Jag sa till läkaren att jag blev så förvånad att blodprovet indikerade att Selma skulle tåla ägg med tanke på hur kraftigt hon reagerade på pricktestet med vaccinet för Svininfluensan. Läkaren hade också blivit förvånad. Selma var den enda som hon varit med om som reagerat så kraftigt att de inte kunde vaccinera. Vi fick veta att Selmas läkare snart ska pensioneras. Det var synd, vi har träffat henne ofta under Selmas allergitid och hon är bra.

Hellweek

Vi har en galen vecka. För mycket på jobbet båda två. Jag har en viktig deadline. Och just nu när jag ska vara klar med vårens arbete börjar veckan med stort datastrul på måndag morgon. Först idag började jag komma åt arbetet igen. Tur att jag hade ett par egna halvgamla backuper och en färsk utskrift.

I måndags var jag hos barnmorskan på MVC. Det rullar på. Imorgon ska Selmas förskola på utflykt. Jag skulle egentligen följa med, men Fredric hoppar in istället. Tack och lov för det! På torsdag ska jag på äggprovokation med Selma. Blodprovet vi tog för ett tag sedan visade lågt värde som förhoppningsvis innebär att Selma tål ägg i tillagad form. Hoppas, hoppas!

En mellanstor prick

På gårdagens pricktest fick Selma en stor prick på mjölk och en något mindre på ägg. Jag antar att det betyder att hon troligtvis fortfarande är allergisk mot ägg. Mjölkpricken var ju ingen överraskning direkt med tanke på ost-incidenten nyligen. Selma fick lämna blodprov som ska analyseras med en ny metod för äggallergi. Så nu väntar vi på provsvar om ett par veckor innan något nytt händer.

Dags för pricktest

I eftermiddag ska Selma göra ett pricktest med ägg. Antingen blir pricken liten (inte så troligt) och vi går då vidare med äggprovokation i nästa vecka. Eller så blir pricken stor (mycket troligt) och man gör bedömningen att det inte är någon mening att göra provokationen. Jag hoppas på liten prick.

En annorlunda fredagskväll

Klockan var strax före fyra på fredagseftermiddagen. Jag stod nöjd i kön på ICA med kvällens middag i korgen och konstaterade att vi lyckats ta oss igenom en VAB-fri vecka. Fredric var på väg till förskolan för att hämta Selma. Då ringer mobilen. Fredric hasplar ur sig att Selma fått en reaktion, ätit ost och att han nu skulle ringa ambulansen. Selma har tidigare fått allergireaktion på förra förskolan då hon ätit en tesked av fel soppa, men inte så illa att vi ens behövt hämta henne. Ost och ambulans!?

Mannen bakom mig i kön frågade om han skulle ta min korg. -Ja, sa jag och gick förvirrat till bilen. Det var fullt med bilar i kö på parkeringen. Efter ett tag kom jag iväg. Jag ringde till Fredric igen och fick höra att det ändå var ok. I sista korsningen med rödljus kom en ambulans från andra hållet och svängde upp på vägen mot oss och förskolan. Det kändes otäckt att se en ambulans med blåljus och sirener och veta att den ska till Selma.

Jag körde bakom ambulansen och bannade bilarna som var sena att flytta sig. Ambulansen körde till förskolan, jag parkerade och sprang mot förskolan. Jag såg ambulansen stå på gården, när jag var nästan framme började den köra. Jag sprang efter, men den stannade inte. Jag plockade fram mobilen, ringde Fredric och flåsade fram att jag springer bakom. De stannade och jag kunde hoppa in där fram. Det var skönt att höra Selma skrika. Vi åkte mot Östra.

Framme vid barnakuten gick vi rätt in i ett rum där personal var redo. Selma var illröd på hela kroppen. De kollade syresättningen som fick godkänt. Vi fick tvinga i Selma cortisontabletter upplösta i vatten. Som tur var reagerade Selma med hudutslag och inte med andningspåverkan. Men reaktionen var direkt och mycket kraftig.

Det var standard att stanna i 6 timmar för observation. Men vi skulle få åka hem någon timme tidigare än så eftersom vi bor så nära. Läkaren och sjuksköterskorna var toppen.

Strax efter åtta var vi hemma och Selma somnade gott. Först då kom känslorna och rädslan ikapp Fredric och mig. Det var riktigt otäckt, och kom av en ynka liten ostbit. Vi trodde inte att hon skulle få en så kraftig reaktion av mjölkprodukter. Kanske eller troligtvis av ägg och nötter, men inte mjölk.

Jag har tidigare varit hoppfull om att Selma ska växa ifrån mjölk- och äggallergierna. Nu är jag mer inställd på att hon kommer att ha allergierna kvar, och då får det vara så. Vardagen är egentligen inget problem. Vi är vara att göra de anpassningar som behövs, och tänker inte så mycket på det. Det är vetskapen om att hon kan råka ut för allvarliga reaktioner som är värst.