Vecka 30 och förlossningssamtal

Idag går vi in i vecka 30. Det känns fortfarande helt overkligt att vi om ett par månader ska ha ett barn till. Vem är det som kommer till oss? Jag mår förhållandevis bra. Lite småkrämpor som ryggont, otymplig kropp och trötthet. Jag har inte vägt mig på någon vecka, men gissar att jag förmodligen har gått över 80-strecket nu. Vilket innebär en viktökning på närmare 20 kilo. Jippie! Två och en halv månad kvar...

I förmiddags åkte jag till Östra för ett samtal med en barnmorska på Auroramottagningen. Dit kan man gå på samtal om man har förlossningsskräck. Det har inte jag, men jag känner en otrygghet efter Selmas förlossning och födelsevikt. Jag var där för att göra upp en förlossningsplan, vilket känns väldigt bra.

Jag var halvvägs till Partille innan jag insåg att jag inte hade svängt av motorvägen. Nervös. Barnmorskan var toppen, ändå insåg jag att jag darrade på rösten när jag började prata. Det gick inte att stoppa och slutade såklart med att jag satt där och grät. I vilket fall var vi överens om att det inte är bra för mig att gå över tiden så mycket som med Selma och inte heller att sätta igång förlossningen. Det lutar åt att vi sätter ett datum för snitt vid beräknad förlossning. Kommer det igång innan så blir det vanlig förlossning och annars blir det snitt. Det känns bra. Jag har en ny tid hos en läkare som bestämmer, förhoppningsvis tycker hon likadant.

Nu är jag helt slut och kall i kroppen. Ögonen svider och tankarna snurrar. Men jag är nöjd med planen som förhoppningsvis blir spikad.