Systerbesök

Igår kväll åkte vi till lillasyster Gräddnos och Homer. De bjöd på grillat. Riktigt gott och väldigt trevligt.

Homer tycker om prylar. Jag och Johnny Rocker trillade nästan baklänges av förvåning när vi såg den senaste prylen. Ett rosa tennisracket som ger elstötar till insekter. Vilken grej. En sån kan inte vi skaffa. Det skulle sluta illa!

Roligast var ändå att vi hann träffas en gång till innan förlossningen. Nästa gång vi ses finns det en till liten filur med. Jag gjorde high-five genom magen connectade för första gången. Jag ser fram emot nästa möte.

BF 070707

Så är det fruktade datumet här. Jag har tänkt på det till och från under våren. Men det har känts avlägset. Tiden tickar dock på, varken man vill eller inte. I början på veckan var jag orolig. Såg framför mig hur jag skulle balla ur totalt och böla ohejdat.

Idag är det vårt BF-datum. Lätt datum att komma ihåg dessutom. Känns nästan som ett hån.

Det var inte så farligt. Jag är faktiskt på gott humör. Det känns som vilken dag somhelst. Skönt! Det är nog bra att få lägga det datumet bakom sig.

Semester!

Stoppa pressarna. Nu är det semester. Dags att stänga ner butiken och springa ut. Skit samma att det regnar. Tjoho!

Orientering över Getryggen

I söndags hämtade mamma och pappa upp mig. Vi åkte till Sävedalen för att springa orientering. Vi skulle springa öppen klass eftersom vi inte hade föranmält oss till vanlig åldersklass.

Orientering kan tyckas primitivt. Man ska ta sig fram med karta och kompass utan några tekniska hälpmedel. Vi håller till i bushen. Toaletter och duschar brukar roa eller skrämma vanligt folk. När det gäller teknik, Internet och information ligger orienteringssporten dock långt före många andra idrotter.

Jag gick fram till direktanmälan, sa vilken av ca 7 banor jag ville springa. Stack därefter ner min "pinne" i en avläsningsenhet. Namn och klubb kommer automatiskt upp. Faktura skickas till klubben. Har man ingen personlig pinne, går det att hyra på plats. Jag köpte min pinne för några hundralappar för flera år sedan. Därefter är det bara att jogga iväg till starten, gå in i rätt fålla och ta sin karta och kontollangivelse. När jag springer ut på banan startar jag min tidräkning i en startenhet. Lätt som en plätt. Mindre än en timme efter att jag åkte hemifrån är jag ute på tävlingsbanan.

Pappa sprang samma öppna bana, och startade en stund efter mig. Till en början hade jag inte en tanke på att han skulle kunna slå mig. Men snart började jag titta till så fort jag anade något rött som rörde sig i ögonvrån. Till slut tyckte jag att hörde hans röst. Nej, det kunde inte stämma. Det ska mycket till för att han ska börja prata i skogen. På sin höjd ett gråtande barn, från vår klubb.

Det gick rätt så bra tyckte jag. Riktigt härligt, trots att det var otroligt kuperat. Getryggen, upp och ner, upp och ner. Nästan framme vid en kontroll kom en kille fram.

-Vet du var du är?
-Det finns en stig där uppe, försökte jag.
(Jag hade redan hjälpt en stackars gubbe med kartan upp-och-ned, det fick räcka.)
-Jag ska ha den här höjden...
-Mm, det ska jag också, mumlade jag och sprang över en liten mosse.
-Tror du att den är där?
(Jag orienterar helst själv, tänkte jag irreterat och stämplade. Sluta tjata!)

(Hm, kanske inte är helt olik pappa ändå.)

En större miss på slutet satte definitivt stopp för mina chanser att slå pappa. Han vann med fyra minuter. Kanske lika bra det, så stolt som han blev. Vid fotograferingen efteråt envisades han med att göra ett diskret segertecken. Blev inte helt rätt ändå.

Efter målgång sticker man pinnen i en särskild enhet. Där skrivs en liten remsa ut med sträcktiderna. Innan man hinner hem brukar resultatlistorna finnas ute på nätet. Snyggt och prydligt med sträcktider och sträckresultat.

SM-silver

Lördagens höjdpunkt var att min cykelkompis Linda Merckx tog SM-silver på linje. Hon slog alla proffs. Så kul! Vi klickade på refresh om och om igen för att få fram det senaste på nätet. Glatt överaskade insåg vi vad som höll på att hända.


Stort grattis!

Ny cykelkompis

Igår kväll tänkte jag ta det lugnt. På sin höjd fixa lite med blommorna. Innan jag visste ordet av satt jag på cykeln med mina nya snygga solglasögon och Johnny Rockers vita armvärmare. Numera är armvärmarna mina eftersom Johnny Rocker tyckte att de var tuffa på mig.

Vi trampade på mot Frölunda Torg där vi skulle hämta upp Macchiato och Umetjejen. Vi körde vidare på Säröbanan mot Hovås. Strax därefter skulle det köras intervaller. Johnny Rocker och Macchiato susade iväg. Jag instruerade Umetjejen i hur man kör partempo. Det gick bättre och bättre. Jag tror att vi var jämnstarka. Kul med en ny cykelkompis!

Efter några hårda förningar i motvinden vände vi hemåt. Det blev lika mycket pratande som trampande. Trevligt. Rundan blev längre än jag tänkt mig. Drygt 6 mil fick vi ihop. Jag var rejält knockad resten av kvällen. Apatisk. Benen pirrade. Det kändes som om små sprängladdningar detonerade i benen. Då är det skönt att lägga sig!

Världsmästarbrillor

När vi hämtade Johnny Rockers världsmästarbrillor för någon vecka sedan tyckte jag att de var minst lika fina på mig. Inte mycket att fundera på. Jag beställde ett par jag också. Nu ligger de i sportgarderoben och väntar på bättre väder. Visst är de snygga!