Ja, så är det. Lillasyster Gräddnos är gravid. Jag vet inte vilken vecka hon är i, men de mer missfallsbenägna veckorna är passerade.
När lillasyster berättade blödde jag fortfarande av mitt missfall. Det var mycket känslor. För mycket. Jag känner ingen missunnsamhet. Det som känns jobbigt med hennes graviditet är att det hade varit så otroligt kul om vi båda varit gravida samtidigt. Och att det påminner mig om vad jag förlorat.
Nu blir jag moster. Det är också bra. Det känns bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kämpa på bara. Det är fördjävligt när det händer. Jag har själv varit där. ** Anonymous **
Tack! Visst är det en erfarenhet man gärna varit utan.
Skicka en kommentar