Cykeltur med Johnny Rocker

Vi susade ut ur stan och ner mot Säröbanan. Vilket härligt väder! Vilka fina hus! Mätaren visade mellan 13 och 19 km/h. Cyklade vi verkligen så långsamt? Märkligt.

Efter ett kort fikastopp drog vi igång igen. Jag var verkligen trött.

-Nu kör vi på ordentligt!!
-Skojar du? Jag har mjölksyrakänning.
Vi trampar på. Rätt fort faktiskt.
...
-Rakt fram är närmast väg hem. Men vi ska cykla uppför den extra jättejobbiga backen till höger. Nu kör vi!! Du drar!
-Pust, självklart.
Jag kämpar på med huvudet mellan knäna.
-App, app, app!!!!!!! Nu kommer en attack. Täta, täta!
Johnny Rocker kommer som skjuten ur en kanon på andra vägkanten.
(Skojar han? Jag orkar inte ens följa bakhjulet med blicken.)
Han väntar in mig och jag lägger mig åter på rulle.
(Nu jäklar ska han få se på rökare.)
Jag matar på och trycker mig förbi. Det brinner i benen.
-Bra, bra, hela vägen! Trampa!
(Yes, jag vann!)
...
En stund senare och vink-vink till både Picco och Cykelcity-Lasse närmar vi oss målet. Belöningen! Äntligen. Det är när man får rulla förbi Nya Varvet, ner längs vattnet och hem mot Klippan. Det känns som att cykla på röda mattan ända fram till lägenheten. Vi avslutar kvällen med en kaffe på fiket. Då kommer cykel-Janne promenerandes.Trevligt.

Som tur var upptäckte vi att cykeldatorn var inställd på miles. Tur, då kan jag glömma mitt max på 25.