torsdag 11 september 2008

I väntan på sparkar

Jag väntar och väntar på att få känna sparkar i magen. Då och då känner jag något, men strax efter undrar jag om jag inte bara inbillade mig. En rejäl spark vill jag ha. Jag har försökt med tankeöverföring, sparka till nu lille vän, men det verkar som om budskapet inte går fram.

Annars är jag väldigt trött nu igen. Jag känner mig aldrig utvilad.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Som jag nån gång i ett ögonblick av visdom sa till lillasyster; har du aldrig känt så förr så var det säkert en spark. Lite som bubblor.

Anonym sa...

Jamen då säger vi det!