Så blev 2-3 dagar till en vecka

Bra nyheter: Jag är öppen en halv centimeter.

Dåliga nyheter: Jag hade fattat fel, det är inte dags för igångsättning i veckan. Först på måndag blir det igångsättning. En vecka kvar.

Usch, det gjorde rätt ont när dagens läkare kände på livmodertappen. På onsdag ska jag tillbaka för hinnsvepning, vilket förhoppningsvis kan sätta igång kalaset. Hoppas att det inte gör mycket ondare än dagens behandling.

En lucka i programmet

Det skulle passa väldigt bra om det drar igång nu under kvällen. Då kan efterlängtade bebisen komma ut i natt någon gång. Måndagen spenderar vi på BB, med vad man nu gör där. Det är nämligen vilodag i skidskytte-VM. Och så är vi hemma på tisdag igen, lagom till nästa lopp.

Nu har jag även kört övningen plocka apelsiner. Kan det vara tricket?

BF + en massa dagar

Det börjar kännas smått tröttsamt nu. Ibland kommer något som jag hoppas ska utveckla sig till värkar, men det ebbar ut och så har ytterligare en dag gått. Jag har inte längre koll på vilken dag vi är på. Imorgon ska vi till Östra igen för kontroll och då får vi också en tid för igångsättning. Det känns overkligt. Känner man sig någonsin helt redo?

Dagen startade vi med att heja fram Helena Jonsson till VM-guldet. Vad spännande det var! Sedan åkte vi till Skatås för att sporta själva också. Fredric sprang milen. Jag promenerade runt gräsplätten och tog en fika.

Hemma igen tog jag ett race i vår långa trappa, nu väntar jag på effekten av det.

Något på gång?

I går kväll blev jag ganska hastigt illamående, jättetrött och öm i magen. Jag gick och lade mig tidigt. Under natten tilltog magvärken, det drog och spände även i ryggen. Jag låg vaken och kände mig alldeles för trött för en förlossning. Jag var helt säker på att nu är det dags, närsomhelst. Det blev aldrig några riktiga periodiserade värkar, men det gjorde rätt ont ändå. Och *varning* slemproppen gick.

Under dagen har värken avtagit, men jag ska ta ett race i trappan i kväll och sätta igång det igen. Jag sticker ut hakan och påstår att innan helgen är slut har bebisen kommit ut.

Tillväxtultraljud

Igår åkte vi till Östra för vår extra koll. Jag tog på mig mina nya födelsedagsörhängen, i fall att det skulle sluta med att bebisen plockades ut. Då vill jag vara fin.

Läkaren var jättetrevlig. Han konstaterade att bebisen låg långt ned men fortfarande kunde röra huvudet. Det talade för att mitt bäcken var rymligt. Bra! Det fanns lagom med fostervatten och flödet i navelsträngen var också bra. Viktskattningen landade på 4475 g (+20,6%). Ingen Karelin-bebis som jag fruktat, men ändå en liten biff. Felmarginalen är normalt 500 g, och något större för stora bebisar.

Vi fick en ny tid på måndag för standadkoll när man gått över tiden. Om inget hänt innan dess får vi då en tid för igångsättning ett par dagar senare. Senast en bit in i nästa vecka blir det alltså förlossning!

Godzilla

Det knakar och skakar i asfalten när Godzilla vaggar iväg till MVC. Fredric berättar senare att Statens Geotekniska Institut i Landala vid samma tidpunkt registrerat tydliga markvibrationer. Gatukontoret i Göteborgs stad har utfärdat en klass 1-varning i Majornaområdet på grund av den senaste tidens kraftiga ökning av sättningar och sprickor i gatorna. Det är nog dags att den här bebisen plockas ut nu…

Vid dagens MVC-besök hade jag bestämt mig för att propsa på att få komma till Östra för att se hur bebisen mår, helst i denna veckan. Efter lite snack och vanlig koll ringde vår underbara barnmorska till Östra för att höra om en tid för kontroll. Jag förstod på samtalet att det inte var helt enkelt, och kände hur ögonen tårades. BM tryckte på och det slutade med en tid redan imorgon. Oj, vad glad jag blev. Annars hade vi nog åkt dit ändå.

Jag föreställer mig att bebisen är jättestor nu, och förstår faktiskt inte hur den ska komma ut.

Envis bebis

Ska jag ta det som en komplimang att bebisen uppenbarligen trivs ypperligt i magen? Här händer det inte mycket. Jag försöker vila mycket för att vara utvilad inför stundande förlossning.

Jag tror att jag har samlat all foglossning som jag inte haft tidigare, tills nu. Det är svårt att gå. Idag har jag stapplat ned de dryga 100 metrarna till Konstcaféet och tillbaka. Aj, aj. Annars mår jag riktigt bra.

Ett söndagsbarn kanske?

Nope, skulle inte tro det...

Min födelsedag

Idag fyller jag 32 år. Det firade vi med mannagrynsgröt imorse. Jag fick ett par jättefina örhängen och löparaccessoarer i form av reflexväst, handskar och mössa där tofsen kan stickas ut. Dagen har jag spenderat i soffan lyssnandes på grannen som tydligen flyttar runt lägenhetens alla väggar. De har provat alla verktyg i lådan nu. Ikväll firar vi vidare med ett litet restaurangbesök.

Natten till igår fick jag tydlig molande värk i magen. Jag var helt säker på att det verkligen var dags. Fredric stannade hemma. Men på förmiddagen hände inget mer. Vi promenerade till MVC och tillbaka. Barnmorskan konstaterade att bebisen inte är riktigt fixerad ännu och att magen fortfarande växer.

På eftermiddagen fick jag tokont i någon slags kroppsdel. Bäckenet kanske? Jag vet inte vad det betyder. Det kanske är bebisen som har fixerat sig efter mitt promenerande. Jag har läst att det kan göra ont. Eller så gissar jag att jag helt enkelt har promenerat sönder mig. Det gör ont idag också. Jag hoppas att det drar igång ordentligt snart. Gärna nu.

Över tiden

Japp, då har vi börjat gå över tiden. En dag över. Tja, jag är inte så överraskad egentligen. Det skulle vara så kul att få ringa till Fredric och säga att det är dags att kasta sig hem. Imorgon ska jag till barnmorskan igen. Uppenbarligen tyckte inte Östra att det behövdes någon viktskattning på vår bebis. Jag ska försöka pusha lite för det ändå.

Dagens höjdpunkt skulle bli damernas Super-G. Men det blev en riktig flopp. Först körde var och varannan tjej ur. Sedan kom den första svenska tjejen och tog sig imål, men på tok för långsamt. Efter att ytterligare en tjej kört ur var det dags för Anja. Hon åkte också för långsamt och avslutade med att köra ur. Efter det var det inte särskilt intressant längre.

Istället har jag ägnat dagen åt att skura badrumsgolvet. Det är inte min bästa hushålls-syssla. Jag är alltför omständig, och det blir inte så bra heller.

Idag smäller det, eller?!

Idag har vi beräknat datum. Men jag sitter ju här hemma. Bebisen har fortfarande några timmar på sig.

Jag tycker att jag har lite mer sammandragningar och lite molande värk i magen sedan en knapp vecka tillbaka. Hoppas att det kan vara ett tecken. Nu vill vi verkligen att det ska ske.

På bebisifronten intet nytt

Jag hade helt ställt in mig på att det skulle dra igång igår. Efter en ganska lång promenad gick jag hem och väntade. På eftermiddagen vaknade jag i soffan och insåg besviket att det inte skulle bli någon förlossning den dagen. Jag var otroligt rastlös och känslig, så vi åkte och hyrde några filmer och köpte glass. Nu när jag är så varmblodig är glass det bästa som finns.

Jag tog trapporna upp till vår nionde våning två gånger under lördagen, men det hjälpte inte det heller.

Nu blir det en februari-bebis istället. På torsdag fyller jag år. Då hoppas jag att bebisen är med och firar, utanför magen.

Igår återupptäckte vi Klippans konstcafé. Det ligger runt hörnet från oss, nere vid vattnet. Vi har mest varit där på sommaren när uteserveringen är öppen. Men det var jättemysigt inomhus nu på vintern också. Vi bor verkligen otroligt bra. Majorna och Klippan är bara så bra och mysigt.

När är det dags?

Idag var jag på MVC igen. Magen tog ett skutt på SF-kurvan. Barnmorskan ska höra med Östra om de tycker att vi ska göra en viktuppskattning. Men hon var tveksam till om det skulle bli något med det. Vår barnmorska är jättebra, jag gillar henne verkligen. Vi pratade om förlossning och smärtlindring. Jag tycker att det finns någon tråkig nackdel med alla alternativ. Antingen påverkas barnet eller så förlängs förlossningen. Nåja, jag tar det när jag är där.

När jag var klar på MVC kom mamma och pappa på besök. Vi tog först en fika och sedan fick jag hjälp handla på ICA. Pappa åkte till Sjöfartsmuseet när jag och mamma grejade här hemma.

Jag vill verkligen att det ska dra igång så snart som möjligt nu, innan bebisen hinner bli ännu större. Så fort jag tror mig känna något blir jag skraj och tankarna byts direkt; Nej, nej inte än. Stopp och belägg. Jag är inte redo. Imorgon eller nästa vecka kanske inte är så tokigt...

Smärtlindringsfunderingar

Jag har hela tiden haft inställningen att jag ska ta den bedövning som finns om jag tycker att det behövs. Inga hjältedåd här inte! Men jag börjar bli lite tveksam till epiduralen. Jag tycker att det är obehagligt att man ska in i ryggraden och greja. Vi får se när vi väl är där.

När vi gjorde äggutplock fick jag morfin. Det gillade jag. Kan mycket väl tänka mig det igen. Ska läsa på om det finns några nackdelar med det. Kanske kan bäckenbottenbedövning vara något? Jag följer Jennys råd och litar på personalen. Och Fredric. Jag känner mig säker på att han tänker som jag och känner av läget om inte jag kan göra det.

Jag var på biblioteket för några dagar sedan för att låna förlossningsböcker. Det är flera som har tipsat om det. Men jag hittade inga som jag fastnade för.

5 dagar kvar till take off.

Stor bebis?

Magen har varit stor under hela graviditeten. SF-måttet har legat på eller över den övre kurvan. Det var likadant idag när jag var på MVC. När barnmorskan kände på magen sade hon att det nog är en stor bebis. Då blev jag lite rädd. Vi har pratat om stora bebisar tidigare.

Barnmorskan sade att en förlossning med en stor bebis inte behöver vara besvärligare. Däremot är det vanligare att en bebis med breda axlar ställer till det. Gulp, jag var jättestor när jag föddes, och mina breda axlar satte stopp för fler vaginala förlossningar för mamma. Det var nära att de skulle knäcka nyckelbenet på mig.

Barnmorskan noterade att jag var en stor bebis med breda axlar i journalen till förlossningen. Jag var stor precis som lillasyster, lillsysters son, mamma och mammas bror. Vår bebis har att brås på. Usch, jag tänker verkligen inte gå över tiden. Nu blir det raska promenader varje dag framöver.

Trött och känslig

Jag förstår inte hur jag kan vara så trött. Jag sover bra på natten (trots snarkande) och har tagit mig en tupplur på förmiddagen de sista dagarna. Ändå är jag helt slut nu. Dagens fixade har varit att ta en promenad till Mariaplan där jag handlade middagsmat och postade brev. Ett tag funderade jag på att gå lite längre, men lät bli. Det var nog lika bra det. När jag kom hem efter min halvtimmesutflykt värkte det rejält i ryggen, och jag var tvungen att vila igen.

Förutom tröttheten känner jag mig lite extra känslig. Jag är inte ledsen på något sätt, men lite gråtig. Imorgon kommer i alla fall mamma och pappa och hälsar på. Det ska bli trevligt. Vi ska in till stan för att göra de sista inköpen och kika på Polarn och Pyret-rean. Jag vill inte åka in till stan själv nu. Tänk om vattnet skulle gå? Vad gör jag då?

Zzzzznark, säg att det går över

Hjälp, jag har börjat snarka. Det startade för ett par månader sedan, och det går inte över. Jag förutsätter att det beror på graviditeten. Det måste gå över sedan. Eller? Det är ingen charmig snarkning (jag väcker mig själv). Fredric gick inte på att det var bebisen som lät.

12 dagar kvar till beräknad leverans.

Ledig!

Föräldraledigheten är påbörjad. Idag är min andra lediga dag. Det är nog tur att jag gick hem nu. Jag är mycket tröttare än tidigare och kroppen värker. Det skulle passa bra om det drog igång i början på nästa vecka. Då hinner jag fixa det sista. Idag tänkte jag tvätta bebisens första kläder.

Idag går vi in i vecka 39. Det är ju otroligt. Knappt två veckor kvar till beräknat datum.

Jag gillar att det är så mycket bra sport på tv just nu. Tre av mina fyra favoriter bland tv-sporter sänds nu. Längdåkning, skidskytte och handboll. Men det går verkligen inflation i bragdbegreppet. Visst, jättekul och lite överraskande att handbollskillarna slog spanjorerna igår. Men inte var det någon bragd som GP's rubriker ropade ut. Då får de nog ta hem VM-guldet först.

Tårtkalas

Nu är avtackningen på jobbet avklarad. Jag blev jättevarm när jag minglade runt bland alla och såg till att allt flöt på med tårtor och sittplatser. Många hade inte förstått att jag kanske inte kommer tillbaka dit. Efter föräldraledigheten blir det förmoligen ett uppdrag på ett annat företag. Det är jobbigt att säga tack och hej då. Jag blir lätt sentimental då.

Största samtalsämnet under tårtkalaset var min stora mage. -Är det tvillingar? -Jag gissar på tre!

Ganska många sa att jag skulle komma dit efteråt med lilla bebisen. Jag undrar om det är sådant man bara säger, eller om de verkligen vill att jag ska hälsa på. Inte så kul att gå runt bland folk som sitter klistrade vid datorn.

19 dagar to go

Nedräkningen rullar på snabbt nu. Bara 19 dagar kvar. Imorse var vi på mvc för den vanliga kontrollen. Jag fortsätter på den övre kurvan. Bebisen ligger fortfarande med huvudet nedåt, men har inte fixerat sig ännu. Barnmorskan sade att promenerande kan få bebisen att flyttas nedåt. Det ska jag försöka med.

Detta är min sista vecka på jobbet, bara två dagar kvar. Imorgon ska jag bjuda på tårta. Jag gillar inte sådant. Avtackningar. Det blir lätt stelt och krystat. I huvudet snurrar tankarna på vad jag absolut måste få gjort och vad jag måste gå igenom med min ersättare. Det stressar mig. Men egentligen spelar det ju ingen roll. De klarar sig nog jättebra även utan mig. På måndag börjar jag föräldraledigheten och glömmer förhoppningsvis allt som har med jobb att göra.