Herkules Skogsdåd

Pappa ringde och frågade om jag ville följa med och springa orientering. Herkules Skogsdåd i Sisjön. Det ville jag gärna. Jag hörde att han verkligen ville att jag skulle följa med.

Vi sprang en öppen bana. Det innebär att man anmäler sig på plats, perfekt för en solskensorienterare som mig. Man väljer en av ca åtta banor med varierande längd och svårighet, oavsett kön och ålder. Vi valde öppen 5, en mellansvår bana på 3,7 km (fågelvägen).

Pappa startade först. Några minuter senare gav jag mig av. Det var jättekul att orientera igen. Första delen av banan var rätt lätt, sedan blev det något lurigare. Det spelade inte så stor roll. Det var så roligt. Tyvärr var inte konditionen nägot vidare. Jag var riktigt trött. 40 minuter senare spurtade jag i mål. Knappt någon miss alls.

Dagen var lyckad. Solen sken. Det var kul bara att se alla orienterare. Små barn i fladdriga tights, gamla gubbar och snabba elitorienterare. Det blir definitivt fler orienteringstävlingar för mig i vår. Åtminstonde när vädret tillåter.

Hur gick då kampen med pappa? Jag vann. Med en sekund! Jo, det är sant. Helt otroligt.