Till min förfäran fick jag igår veta att tapeten inte räckte till vår fondvägg. Typiskt, i tapetaffären hade gubben sagt att två rullar var tillräckligt. Byggnissarna behövde omgående en rulle till. De ska inte vara kvar på plats så länge till.
I morse gav jag mig tidigt av till tapetaffären för att förhoppningsvis få tag på ytterligare en rulle. Det visade sig att distributören ännu inte öppnat för dagen. Tapethandlaren var trevlig, och bjöd på kaffe och smörgås medan jag väntade. Det smakade gott. Särskilt då jag hoppat över frukosten för att komma iväg tidigt.
En kvart senare öppnade distributören. Lyckligtvis hade de ytterligare en rulle från samma färgbad. Jag kunde hämta rullen direkt från deras lager. Eftersom det strulat fick vi rullen gratis från tapetaffären. Schyst! Goodwill funkar absolut på mig. Ge mig något extra och jag är er bästa kund i evighet.
Jag satte mig i bilen och susade iväg. Genom nya tunneln, över Älvsborgsbron och iväg. Snart insåg jag att jag kört fel. Hur skulle jag nu ta mig till Arendal? Jag svalde stoltheten och ringde till Snälli, min goda vän och Hisingen-expert. Hon kom snabbt på vart jag tagit vägen. Likt killen Nightrider leddes jag på rätt väg i mitt tapetuppdrag. Tack Snälli, du räddade mig.
En strund senare kunde jag överlämna den saknade rullen till målaren på bygget. Jag frågade honom om han trodde att det skulle bli fint. Han skruvade på sig och sade: ”Ehhhhh njaa det blir kanske bra.” Inte riktigt vad jag ville höra. Är det bara jag som gillar den tapeten?
På väg tillbaka ringde killen från tapetbutiken för att höra att allt gått bra. Väldigt trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar