Ny cykelkompis

Igår kväll tänkte jag ta det lugnt. På sin höjd fixa lite med blommorna. Innan jag visste ordet av satt jag på cykeln med mina nya snygga solglasögon och Johnny Rockers vita armvärmare. Numera är armvärmarna mina eftersom Johnny Rocker tyckte att de var tuffa på mig.

Vi trampade på mot Frölunda Torg där vi skulle hämta upp Macchiato och Umetjejen. Vi körde vidare på Säröbanan mot Hovås. Strax därefter skulle det köras intervaller. Johnny Rocker och Macchiato susade iväg. Jag instruerade Umetjejen i hur man kör partempo. Det gick bättre och bättre. Jag tror att vi var jämnstarka. Kul med en ny cykelkompis!

Efter några hårda förningar i motvinden vände vi hemåt. Det blev lika mycket pratande som trampande. Trevligt. Rundan blev längre än jag tänkt mig. Drygt 6 mil fick vi ihop. Jag var rejält knockad resten av kvällen. Apatisk. Benen pirrade. Det kändes som om små sprängladdningar detonerade i benen. Då är det skönt att lägga sig!

Världsmästarbrillor

När vi hämtade Johnny Rockers världsmästarbrillor för någon vecka sedan tyckte jag att de var minst lika fina på mig. Inte mycket att fundera på. Jag beställde ett par jag också. Nu ligger de i sportgarderoben och väntar på bättre väder. Visst är de snygga!

Mosterbestyr

I morse förberedde jag Johhny Rocker på att den nya bebisen nog kommer att vara en hel del hos oss. Han trodde mig inte och sade att Gräddnos säkert vill ha bebisen hos sig. Ja, det är klart de första veckorna. Men sedan ska ju vi bygga på vår relation också, jag är ju faktiskt favvo-moster.

Jag har kikat lite på kläder till bebisen. Det verkar bli en del med djur på. Gissar att jag undermedvetet fjäskar för Homer som är djur-tokig.

Det tunga artilleriet

Vi är tydligen felfria, vilket känns bra. Men ändå, suck. I höst kallar vi in det tunga artilleriet. Då blir det sprutstart. Det ser jag fram emot. Lustigt, trodde aldrig att jag skulle se fram emot att ta sprutor. Så är det.

Lunch med gamla gänget

Dagens höjdpunkt var lunchen med de gamla kollegorna. Det är sällan vi ses, men alltid lika roligt.

Det mesta var som vanligt. Vi pikade Sumpen för att han aldrig slutför något och räknar det som träning att ta med sig väskan till jobbet. Därefter analyserade vi om det ligger något psykiskt bakom att Hulken inte pallar för trycket när det drar ihop sig till Göteborgsvarvet fastän han är i fin-fin form. Nästa år, då jäklar! Don Tomaso berättade att han ska gifta sig efter sommaren. Kul! Verkar bli ett storslaget bröllop.

Efter en i övrigt pissig dag tröstade vi oss med en räksmörgås på Heaven-23. Gott.

Cykeltur med Johnny Rocker

Vi susade ut ur stan och ner mot Säröbanan. Vilket härligt väder! Vilka fina hus! Mätaren visade mellan 13 och 19 km/h. Cyklade vi verkligen så långsamt? Märkligt.

Efter ett kort fikastopp drog vi igång igen. Jag var verkligen trött.

-Nu kör vi på ordentligt!!
-Skojar du? Jag har mjölksyrakänning.
Vi trampar på. Rätt fort faktiskt.
...
-Rakt fram är närmast väg hem. Men vi ska cykla uppför den extra jättejobbiga backen till höger. Nu kör vi!! Du drar!
-Pust, självklart.
Jag kämpar på med huvudet mellan knäna.
-App, app, app!!!!!!! Nu kommer en attack. Täta, täta!
Johnny Rocker kommer som skjuten ur en kanon på andra vägkanten.
(Skojar han? Jag orkar inte ens följa bakhjulet med blicken.)
Han väntar in mig och jag lägger mig åter på rulle.
(Nu jäklar ska han få se på rökare.)
Jag matar på och trycker mig förbi. Det brinner i benen.
-Bra, bra, hela vägen! Trampa!
(Yes, jag vann!)
...
En stund senare och vink-vink till både Picco och Cykelcity-Lasse närmar vi oss målet. Belöningen! Äntligen. Det är när man får rulla förbi Nya Varvet, ner längs vattnet och hem mot Klippan. Det känns som att cykla på röda mattan ända fram till lägenheten. Vi avslutar kvällen med en kaffe på fiket. Då kommer cykel-Janne promenerandes.Trevligt.

Som tur var upptäckte vi att cykeldatorn var inställd på miles. Tur, då kan jag glömma mitt max på 25.

Har du legitimation?

Fredagseftermiddagen spenderade jag på Blomsterlandet i Partille. Jag njöt i stora drag bland alla växter. Det tar sin tid att hitta rätt blommor. Jag var på jakt efter blommor till balkongen. Efter en dryg timme var jag nöjd och begav mig hemåt i värmen.

Jag skulle äta middag själv eftersom Johnny Rocker åkt iväg på cykeltävling. En köttbit vore gott. Det fick bli ett snabbt stopp på ICA. Jag stod svettig i kön och drömde mig bort när kassörskan sade: Har du legitimation?
Första tanken: "Suck, jahhå vad är det här för märklig undersökning nurå?"
En sekund senare: "Fniss! Ha, det är min folkis Pripps light hon tänker på."

Jag sträckte fram körkortet och skämdes å hennes vägnar. Mannen bakom mig förstod uppenbarligen min förvåning då han frågade om han var tvungen att visa leg för sin brödlimpa.

Är det 18år för att köpa folköl?

Girot

Girot är över för den här gången. Intryck från min TV-soffa:

• Kul att Petacchi (se bilden) tog hem flera spurter. Särskilt den långs spurten var imponerande, den där det var en vurpa innan mål och hans hjälpryttare försvann. Det gick bra ändå.


• Jag gillar egentligen inte Di Luca. Men det är roligt med divor, särskilt italienska sådana. Han gjorde ett par Di Luca-fartökningar! Och tog hem segern.


• Jag har lagt till en cyklist på min favoritlista. Unge Andy Schleck. Snart hejar jag på alla!


• Det räckte inte hela vägen för Cunego. Men jag tror att både han och jag är nöjda ändå. En femteplats är också bra. Det var tydligt att han har blivit mycket bättre på tempo. Det bådar gott.


• Jag skulle vilja veta vad Simoni tycker om Cunego. Om han är arg för att Cunego vann 2004 trots att de skulle köra för Simoni. Cunego är min största favorit. Men jag kan inte motstå att heja på Simoni också. Jag hoppades att han skulle bli bland de tre bästa. Han såg glad ut och är säkert nöjd med fjärdeplatsen. Han slog ju trots allt ungtuppen Cunego!

Attacken

Igår var det åter dags för en joggingtur i Klippanområdet. Jag promenerade intet ont anande och djupt försjunken i tankar ut mellan husen mot Röda Sten. Det var då det hände. Det första anfallet överraskade mig totalt. Det andra anfallet gjorde mig stel av skräck. Vid det tredje anfallet släppte paralyseringen och jag rusade in under ett lågt träd för att ta skydd. Det var en jaktlysten mås som attackerade mig! Måsar är verkligen stora och skräckinjagande på nära håll. Usch, vad läskigt. Jag vände mig om och såg hur de skrikande bestarna cirklade högt över den röda tegelbyggnaden. De bevakade mig.

Jag smög ut och startade min löprunda lätt skakad. Väl tillbaka en stund senare tog jag för säkerhets skull en omväg till lägenheten. Just typiskt, nu får jag skriva upp måsar på listan över saker jag är rädd för.