Jag har tidigare sagt att vårt barn får komma till oss på vilket sätt somhelst. Vanlig förlossning, snitt, provrörsbefrukting, adoption, med storken... whatever. Det tycker jag fortfarande. Men jag måste säga att jag är glad att jag fick uppleva förlossningen. (Hela förlossningen från första värken, inte bara själva utklämmandet) Det var speciellt och stort. Fantastiskt? Knappast under tiden, men efteråt absolut.
Det börjar bli dags att skriva ner en förlossningsberättelse, innan minnet bleknar alltför mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar