Nervös

Jag börjar bli nervös. Nu är det inte långt kvar och jag börjar inse att det faktiskt är förlossning inom kort. Hittills har jag lyckats skjuta det framför mig. Jag tittar ner på magen och funderar över hur tusan bebisen ska komma ut. Är det verkligen smart det här med att en stor bebis ska komma ut genom en smärtsam förlossning, med tank på hur liten den var när den kom in? Borde det inte ske på något annat sätt?

Samtidigt är jag rätt nyfiken på värkarna. När jag tog igångsättningspiller vid missfallet för jättelängesedan hade jag också värkar med jämna mellanrum. Det gjorde otroligt ont. Jag kommer ihåg ett tillfälle när jag satt på toaletten och konstaterade att här slutar bebisförsöken. Aldrig att jag tänker bli gravid igen, bestämde jag då. För att strax därefter när den värken var över tycka att det inte var så farligt, och nästan sakna värken.

Det låter säkert makabert, men även om missfallet och allt vad det innebar var det värsta jag har varit med om, så har jag ändå en positiv erfarenhet av just värkarna. Kanske dels för att det var skönt med fysisk smärta när jag var så otroligt ledsen. Men sedan dess har jag sett fram emot att få uppleva det igen, under positiva förhållanden då så klart. Med en förlossning där vi äntligen får träffa vår lilla bebis.