Skräckisen vi såg på uppesittarkvällen var Barnhemmet. (Usch jag gillar inte att skriva titlar på skräckfilmer, har fått för mig att det är dumt.) Filmen var läskig men hade som tur var ett slut som gjorde att jag kan lämna den där. Den kommer inte att skrämma mig i efterhand. Det är det värsta med skräckisar. Det näst värsta är när Fredric efteråt bjuder på skräckis live, med otäcka ljud, dödsscener, otaliga förvandligar till hemska varelser eller att se saker bakom mig och spela skräckslagen. Usch.
Julafton kom och gick. Vi hade det rätt så soft. Mycket mat och mätta magar. Nästa år får det bli färre rätter. Jag fick en fin handväska och sköna tofflor. Och en tidning under kudden, natten till julafton. Toppen.
Nu har jag slöat i några dagar. Dags att ta tag i lite lägenhetsfix. Lite här och där har vi bara slängt in grejer. Det ska sorteras och rensas ut.
Idag är 37 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag ska nog börja packa den där BB-väskan snart. Det blir så smått allt mer verkligt med bebis ankomst. Jag har bestämt mig för att inte gå över tiden och att vi ska föda på Östra sjukhuset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hu! Skräckisar och jag har en hatkärlek till varandra och jag kan inte låta bli att se dom fastän jag är totalt panikslagen efteråt.
Martin har ännu inte kommit på att man skulle kunna göra slut på mig rätt lätt genom att exemplevis smyga runt utanför duschen eller skrämma skiten ur mig bakom dörren och tur är väl det. Men "Barnhemmet" verkade lite B, var den inte det?
Den var inte jätteläskig direkt. Men det passade bra då jag lovat mig själv att aldrig se skräckfilm igen eftersom jag inte har återhämtat mig efter några japanska värstingar ännu.
Skicka en kommentar