In till stan på shoppingstråt

Igår skulle jag och Selma åka in till stan för första gången. Vi skulle åka spårvagn, och jag var lite nervös för hur det skulle gå. Hur vi skulle komma på och om Selma skulle börja tokskrika.

Det gick jättebra. Selma sov gott när vi gav oss iväg. Efter några minuters väntan kom en vagn. Vi klev lätt på och jag satte mig på ett litet fäll-ned-säte bredvid vagnen. Jag var så nöjd och blev faktiskt lite tårögd när vagnen drog iväg (shit, vilken tönt jag är). Mitt moment avbröts någon hållplats senare när flera mammor med barnvagnar klev på. Det blev trångt och jag kunde inte sitta längre.

Väl inne i stan strosade jag runt och tittade på barnkläder. Det blev en tur till H&M där jag köpte klänning och strumpbyxor som Selma ska ha när hennes morfar har kalas på fredag.

Efter lite fönstershopping styrde vi kosan hemåt. Selma sov under hela vår shoppingtur. Förutom på vagnen hem. Då såg jag att hon sov räv och kisade lite på ena ögat.

Typiskt

Det är mitt i natten. Selma har ätit men vill inte somna om. Jag går omkring i lägenheten och gungar henne på armen. Jag tittar trött ut på bilarna som kör förbi i mörkret, gungar vidare på pigg liten tjej. Jag vill sova. Snälla, somna nu. Till slut halkar hennes arm ned och ögonlocken blir tyngre. Det kittlar till i näsan. Nej, inte nu! Jag nyser.

Trötter

Selma fick presenter på Fredrics jobb. Som tack skojade hon tillbaks och visade röstresurserna. Med mat i magen blev hon nöjd, en stund. Sedan åkte vi hem och struntade i Skatås. Bebisskrik och ruskprickväder lockade inte.

Nu är jag trött av allt tröstande och bärande. Ikväll laddar vi batterierna med tacos.

Piggelin

Idag är jag pigg. Selma brukar äta två gånger per natt. Hon sover bra och somnar oftast fort, så jag ska inte klaga. Men i natt var hon grym. Endast ett nattmål vid halv 4, och sedan sov hon till 7.

I eftermiddag ska vi till Fredrics jobb och hälsa på. Det har varit några andra bebisar där nyligen, så vi hoppas att Selma är på gott humör. Sedan ska vi till Skatås för promenad och löpträning.

Tröttsam telefonförsäljare

Igår ringde ett typiskt telefonförsäljare-nummer, o4o-någnting. Jag tryckte bort två gånger med svarade den tredje:

-Ja, det är Lisa.
-Hej, det är Micke.
(Tänka, tänka. Micke, Micke, vem är det? Kompis till Fredric? Någon cykel-kille? Jag känner inte igen rösten. Shit, har jag gjort bort mig nu som svarade så surt.
-Eh, okej!?
-Jag ringer från *mumlar något företagsnamn som jag inte uppfattar*. Jag söker Fredric. Han har blivit utvald att få ett erbjudande.
-Han är inte intresserad.
-Men det är ett jättebra erbjudande, prenumeration på underkläder.
-Han är inte intresserad.
-Får jag fråga varför.
-Vi gör inte affärer på telefon.
-Han får möjlighet att prova kostnadsfritt.
-Nej!
-Men jag kan skicka ett par helt gratis.
-Nej, nej, nej.
-Men...
-NEJ TACK!
*Klick. (Han lade på)

Selma fyller en månad

Selma 1 månad:
Det bästa Selma vet är att äta. Hon drömmer ibland att hon äter, då ler hon och suger i luften. Selma tycker om att åka i vagnen, eller i bilen. Att bada är en annan favorit, åtminstone tills pappa Fredric skvätter vatten.
Selma följer oss med blicken och är med på ett annat sätt än tidigare. Efter lite kämpande tar Selma nu gärna nappen korta stunder. Snart passar inte 50-kläderna längre.


Idag blir Selma en månad gammal. Det har vi firat med en promenad förbi Röda Sten, Nya Varvet och tillbaka hem genom Majorna.

Selma tar en paus vid Pannhuset, tittar ut över havet och drömmer sig bort.

På eftermiddagen fortsatte Selma firandet på egen hand med ett par kräk-kalas. Här pustar hon ut i dagens tredje ombyte.

Stammis på Apoteket

Vi har redan köpt upp hela Apotekets amnings- och krämsortiment. Nu betar vi av förkylningsprylarna. Dagens inköp; nässpray.

Förkylt

Nu är vi förkylda alla tre. Vi hostar och snörvlar ikapp. Jag ska försöka ge mig ut på en promenad idag ändå. Vädret är så fint och friska luften gör Selma gott.

Om förlossningen

Jag har tidigare sagt att vårt barn får komma till oss på vilket sätt somhelst. Vanlig förlossning, snitt, provrörsbefrukting, adoption, med storken... whatever. Det tycker jag fortfarande. Men jag måste säga att jag är glad att jag fick uppleva förlossningen. (Hela förlossningen från första värken, inte bara själva utklämmandet) Det var speciellt och stort. Fantastiskt? Knappast under tiden, men efteråt absolut.

Det börjar bli dags att skriva ner en förlossningsberättelse, innan minnet bleknar alltför mycket.

En liten sjukling

Selma är förkyld. Usch, det är jobbigt när man inte kan göra så mycket åt det. Som tur är har hon ingen feber, mest snuvig och lite slemmig i halsen. Tur att hon är en stark tjej. Nu har hon nytta av sina 5 kilo.

Just nu

Selma sover i babysittern vid diskmaskinen. Den mullrar så avkopplande, tycker hon.

Jag går en tuff kamp mot tvättberget.

Bus på BVC

Idag var vi på BVC för andra gången. Jag var lite nervös, eller fundersam inför hur det skulle gå med tanke på förra veckan. Då levde Selma rövare. Hon skrek hela tiden. Jag kände mig som världens sämsta mamma när jag genomsvettig försökte ta mig ut med skrikande bebis, jacka, väska, vagn och tusen grejer under armen.

Det gick rätt så bra idag. Vi var där i god tid. Lunkade in och satte oss försiktigt och väntade. Selma hann bli lite rastlös och skrek rätt ordentligt när det var vägning och mätning. När vi sedan träffade barnsjuksköterskan passade jag på att amma samtidigt. Denna gången kunde jag stolt promenera ut med en lugn bebis. Shit, vad stressad man blir av skrik bland folk.

Operation Amning

Senaste veckan har nätterna funkat toppen. Selma har somnat direkt vi lagt henne och sovit bra med bara två amningstillfällen under natten. Men sedan vände det. Efter en extra kämpig och trött amningsnatt gav vi oss idag iväg hela familjen till Östra för att få experthjälp. Jag var orolig för att mina sår närsomhelst skulle spricka upp så illa att hela bröstet måste sys ihop.

Vi fick hjälp av en jätteduktig barnmorska. Hon var inte alls lika förfasad som jag. Det var tydligen inte så illa att nål och tråd skulle fram. Hon visade hur vi kan variera amningsställning. Och så fick vi ytterligare en ny salva. Nu jäklar ska vi få ordning på den här amningsskiten.

Jag har druckit mig ur dimman

Senaste veckan har jag haft konstant huvudvärk. Vid ammningarna har spännbandet runt huvudet dragits åt. Jag har druckit och druckit, som jag blivit tillsagd. Men det är först nu, de senaste dagarna som jag har vaknat upp ur dimman. Jag ser framför mig hur jag släpade mig fram efter Fredric på första barnvagnspromenaden. Jag var helt slut. Nu är jag mycket piggare.

Jag är en vampyr, jag suger och spyr...

Selma tycker om att amma, helst hela tiden. Att det ibland gör skitont på mig, bryr hon sig inte om. Jag har köpt hela apotekets sortiment av amningprylar och sårkrämer. Men nu tror jag att vi är på rätt väg.

Härom dagen var vi på promenad här i Majorna och stannade till på Café Marmelad.

Idag åkte vi till Skatås. Fredric sprang milen då jag och Selma promenerade 2,5 km. Hon tycker mycket om att åka i vagnen. När vi kom tillbaka var Selma hungrig. Vi tog en fika och ammade på Motionscentralen. Det slutade med ett tokläckande bröst och en kaskadspya. Så var både jag och Selma genomblöta och frusna. Vi fick skynda hemåt.